Helsingborgs-Posten – 13 mars 1866, sida 3

Utlandet. Konferensen rörande Donaufurstendömena. — Sleswig-holsteinska frågan inför denna konferens. J Måndags böriare jtormattstonferensen under ven francke utrikesministern Drouyn ve Lhuves pre sitium fina förhanctingar i Paris om förhålla dena i Donaufurstendömena. Hwad som icke minst drager uppmärtsamheten på trenna få oförmodadt ästatfomna fonferens är ven omständigheten, att den fleswig-holfteiuffa frågan antages stala framlängas till dess afgörande. Det beter, att Österrike redan för någon tiv sedan wisat sig benäget att änyo hänskjuta detta ewiga twisteämne till Europas, d. w. s. stormagternas, afgörande, och att äfven Preussen uppgifwit sin motwilja mot utlandets inblandning i rent tyfta angelägenheter, sedan grefwe Bismarck fått klart för sig att situationen nått den puntt, att Preussen endast hade walet emellan ett tria och ett stymfligt återtåg. Om re öfriga mags ternas samtycke fan vet ide blifwa fråga. För Frankrite och Englard är vet en trinmf, att de tysta stormagterna icke utan deras bistånd kunna lösa en fråga. hwitten te förut med all magt welat behålla för fig sjelfwa, och ven ryskå diplomatien har alltid haft en wiss förtärlet för kongresjer och konferenser, om blott ve ite warit nog förs mätna att wilja göra Polen till föremål för sina rärslag. Om re smä magternas, Danmarks och Swerges, tanka betymrar man sig naturligtwis icke ett ögonblick, tv ve höra ju till vet europeiska ftatg förbundets parias och måjte finna fig i att deras angelägenheter afgöras dem oåtsporra, om det gäller. Frägar man nu hwad utsigt tonferensen har att lyckas i fina bemöranten, fan ide fwaret blifwa jonnerligt uppbygaligt. Preussen har lemnat sitt samtycke ennajt under wissa wilkor, att nemligen man garanterar det de fördelar af hertigdömena, på hwilka de anser fig hafwa anspråk. Man fänner arten af tesja fordringar, och sannolift skola ve besinnas oförenliga med Österrites uppfattning. Man behöfwer endast erinra fig, att splittringen emellan samtliga magter wid tonferenser är längt större än wid tonferensen i London, för att inse, att den sleswig holsteinska frågan har lika litet ut sigt att blifwa löst nu fom mid något föregående tillfälle.