nes hand lades i den fremmande unge mannens, som bugade sig djupt och kruserligt och artigt kysste den. Hon blet sålunda torlofvad och gick derefter in på silt rum i en dödsliz tasa, vid tanken på att de kalla läppar, som nyss tryckts emot hennes hand snart skulle vara berättigade alt isa hennes kinder. Brölloppet bief sålunda bestämdt och förberedelsern dertill fortgingo med stor ifver. Julie led; sjelfva åsynen af hennes blifvande make uppväckte hennes afsky. Man sade henne väl, att hon var för ung, för att känna sitt eget hjerta, att hon snart skulle lära sig älska honom, att många af hennes skolkamrater, som gift sig efter sina föräldrars val, snart måst erkänna deras klokhet. Hon tillbragte sin mesta tid på sitt rum. Hennes fader hade, sedan Adolfs arrestering, sjelf behållit nycklarne till kontoret, der han följaktligen sjelf skötte sina böcker. Han var nu åtminstone säker, att ingen skulle kunna bestjäla honom. En afton sade han till sin hustrn i Julies närvaro, under det han satt lutad öfver sina räkenskaper, att han så länge varit vand vid bokhållare, att han nästan glömt, att lägga upp det simplaste konto. Det blef en betydlig skildnad på den summan han enligt sina böcker borde hafva och den som verkligen fanns. sFörsök en gång tills sade fru Perrin lugnt, under det hon på knät bredde ut sitt broderi, för att se huru mönstret tog sig ut. Försök en gång till, min herre, det kan ej vara annat än något misstag af er. Herr Perrin satt uppe till sent på natten, vridande och vändande siffrorna, i hopp att komma till ett tillfredställande resultat. Men allt var