Helsingborgs-Posten – 10 mars 1866, sida 3

större summa — fattades; hvad som isynnerhet stärkte misstanken emot honom, var att, då han ensam hade tillgång till pulpeten, der penningarne förvarades. man fått veta att han under de sista dagarne fått den ideen att lemna sin syssla. Dertill kom att han köpt en hel del lyxartiklar. Ådols sökte ilrigt förfäkta sin oskuld, men fångvaktaren svarade blott i en kall och höfliz ton, alt han snart skulle få godt tillfälle att bevisa det. Adolf blef i laga tid förd för domstolen. Man kom till den öfvertygelsen, att han ensam kunde ha tillegnat sig de bortkomna penningarne. Herr Perrins advokat framhöll frestelserna, för hvilka ynglingar äro utsatte i en stor och förförisk stad, sådan som Paris. Han talle vidare om det förtroende, dess värre hade det haft de mest beklagliga följder — som blifvit lemnadt den anklagade: om hans plötsliga smak för att kläda och pryda sig; om den idee han verkligen halt att försöka sig i börsspekulationen med penningar, stulna från sin principal. Adolfs advokal förnekade anklagelsen, under påstående, alt de medel han användt, voro af hans egna sparpenningar, samt slutade med att säga juryn alt sånzen. som han hade den äran att försvara. hade skött affärer för herr Perrin, som gått ända till millioner, utan att någonsin röra en centime. Prokuratorn talade emot Adolf och juryn dömde honom skyldig. Den stackars olycklige Adolf blef dödligt blek då han hörde domen om ett långvarigt fängelse uttalas, samt förmaningen att föra ett hederligt lefnadssätt, då han åter kom ut i verlden. (Forts.).