Helsingborgs-Posten – 8 mars 1866, sida 3

Hwarjehanda. Följande äktenskavshistoria meddelas af Göteborgå-Roftens frönikeskrifware: En wiss grosför, fom för någon tiv sedan gift fig med en ung och wacker, men fattig flicka, hwars uppfostrau tilljöljo af sistnämnda omständighet ans tagligen ide kunnat fulländas i alla dess detaljer, bejöfte Häromdagen med fin unga fru en offentlig bal. Wid utgåentet derifrån fom han i trängseln i tamburen att byta bort sin hatt och warseblef icke sitt misstag förrän morgonen derpä, dä hans hufwudbonad föreföll honom wäl trång. För att unvanrörja tenna obehagliga omftinviadhet, sökte ban med fingrarne något tänja utren och finde dä att ett stycke papper blifwit instoppadt mellan hattfodret och swettremmen. Han petade helt ogeneradt bort vet och ämnate lägga det Åt sidan, rå han på tetsamma till fin förwäning igenlände fin unga frus wälbekanta kräljötter. Han undersökte nu ven fatala papperslappen nogare och läfte derpå till fin obeskriftliga förwåning följande ord: Tusen tack, min herre, för er tyjtlåtenhet. Wi träffas åter i morgon. Mein man går ut kl. 2. Glöm för all del ide att infinna ev. — Klockan tu, mumlade wår gressör för fig sjelf, tHlofan tu, ret är rå jag brukar wara på börsen! O qwinna, qwinna få Frithiof fore, ven första tanle som Loke hade, vet war en lögn och han sände den i mins noskepnad ete., oc utom sig af raseri skryntlare den olycklige ärta mannen ihop det olycksaliga be wiset på hand makas otrohet, slog fig för pannan och swor att hämnas. Samma dag, Mid 2etiven på eftermiddanen, tog han som wanligt hatt och käpp, tryckte en Judaskyss på fin unga frus vil lande läppar och gick längsamt och gravitetiskt ner för stora trappan — men smög sig derpå tyst fom en ante, eller fom en swartsjuk äkta man, bafwär gen upp i sitt arbetsrum, fom gränsade till unga fruns kabinett, på hwars tjusande inredning han en gång nerlagt lita mycken smak fom kostnad. Det war undter kärlekens ljufliga tid, nu deremot pinates hans själ af swartsjukans furie, hang tinningar bultate, hang ögon skymdes af förtwiflans tårar, och han war nära att falla i wanmakt, då han hörde tamburrörren öppnas, hörde manliga fjät ljuda i matsjalen, i förmaket, i sängkammaren och slutligen i tabinettet. Han hörde fin hustrus linfwa röst, fom i förräd isk sopran belsade moreds brännaren of hans äktenskapliga luftslott wälfomrien, och några minuter derefter en basröst uttala följante mystiska ord: Högre upp med hufwudet, min frn Utom fig af raseri kastar han upp törren till kabinettet, rusar med wildt stirrande igon och knutna händer in i rummet och finner — sin lilla fru, fom en wacker vag welat öfwerraska sin tära man med en wacker handstil, lutad öfver skrifbortet och wid hennes sida en beskedlig skriflärare, som minst af allt drömt om att bli tagen för en Don Juan. — Om grossören i glädjen lät skriftäraren behålla fin nya Hatt, förmäler icke Hi storien. Storartad jernwägsanläggning. Den berömde engelske ingeniören Macdonald Stephenson har i en skrifwelse af den 23 nästl. Jannari till turkiske storveziren Fuat Pascha pämint om sin redan 1850 sör Porten framlagda plan till en nationel ftråfmwig mellan England och Indien öfwer Konftantinopel och söker nu den turkiska regeringens tillstånd att inom dess provinser widtaga nödiga förs arbeten. Sir Mactonalrs förslag går ut på, att medelst en entast i Dover och Konstantinopel afbruten jernwägslinia sammanbinda Englands och ÖIstindiens hufwudstäder. Från Calais till Bas siasch är densamma redan fulländad och fofomotiven funna mal innan året 1870 är tillända hälla sitt intän i Konstantinopel, enär förhandlingarna om banans fertsättande till Adrianopel äro långt framstritna och förbindelsen mellan Temesvar och