Helsingborgs-Posten – 8 mars 1866, sida 3

vittnar, och en rättvis dom skal vittna med det. att vi hittills aldrig svikit vår bestämmelse. Men finnes det icke fridiysta områden, dit vår tanke icke bör våga sig? Yi neka det i kraft af menniskotankens väsens enhet med den gudomstanke, som skapat allt och Styr allt. Eller böra icke de af oss. som ännu äro unbetraktas såsom andliven omyndige? Det är väl forst. när åren kommit med visdom, de kunna få rättighet att syssla med de ämnen, hvilka kräfva en större mognad, och bland hvilka politiken främst torde kunna räknas? Förutsättningen för det akademiska lifvet är just denna andiiza mognad och myndighetsålder: och själen i detta lif är fullständig och lika stor tankefrinet för alla. Dot är omöjligt, att historiska, philosophiska, juridiska — ja, till och med philologiska — studier kunna rätt skötas, om det förbjudes ens den yngste student att tänka lika fritt öfver sitt fosterlands författning och styrelse, som han t. ex., tänker öfver Roms eller Englands. Lyssner derföre icke till de röster, som predika om skrank och bo or för den ti ill oinskränkt frihet födde menniskotanken! De, som slikt tal föra, synda mot anden och sätta sig uvp mol Gud. — Tro icke dem, som påstå sig ära ovillkorlig rätt till bifall för sina egna tankar. aldraminst om de icke tåla, då man undersöker denna rätts krunder De äro förklädde deshoter och påfvar. Och följer icke dem. som vilja spara sina medborgare besväret alt sjelfva tänka, ceh som, i andliga förmyndares maktsallkomlighei, tala uti allas deras namn! De passa till slafdrfvare men icke till frie mäns ledare. (Forts.)