Helsingborgs-Posten – 8 mars 1866, sida 3

Utlandet. Den sleswigska frågan i Frantrikes lagstiftande församling. — Amerika. Den sleswigska frägan war den 3 dennes å bane i franska lagstifjtante korpsen. UmInddenunöbture Berge lemnar härom följande retogörelse: DÅ vet war befant, att Jules Favre skulle jörswara fit förslag att i adressen beröra Danmarks och Steswigs angelägenheter, att han skulle taga ordet för folkens fat och betämpa ten rätt suveränerna tid efter annan tagit fig att rela natonerna fom botten, bade ett stort antal menniskor redan långt före mös tet strömmat bort till Palais Bourdon. Dörrarne till den lagjtiftande församlingens lotaler blefwo formligen belägrare, men biand dem, som icke i för wäg woro förjedda med ingångskort, lyckades det endast ett ringa antal att slippa in. Oppositionens berömde talare kritifserate jtartt vet jwar, adressen lemnar på throntatets yttrande om de tyska Aaraes lägenheterna. Hans föredrag war förträffligt både med hänscende till form och innehåll, och han tam till vet resultat, att Frantrite borte sliuta en ullis ans med Tyskland; men i fåvant fall måste man låta alla vrommar om Rhengeänfen fara. Frante vite behöfte ide stå på watt wid GCart äden stores tunde vet skaffa fis nya allierade, då te politissa förhållandena särant kräjee. Paricu, regeringens kommisarie, swarade Jules Farc. Han trodde ide, att Franfreke egt skäl att intervenera I de tyska stridsfrågorna och han inlät fig på ett grunaligt och lungt betömande af ren sleswig-holsteinska frös gan, fom olyckligtwis städse warit dimhöljd och vbes griplig och ide stod till att lösa utan att framkalla swårigheter och splittring mellan ve ferffilta regeringarne. Då Parien stutat, wijade kammaren med ett starkt bifall, att den delade hans åsigter. Derefter fick Maurin ortet, och efter honom talare Olivier, Den sistnämndes tal, fom på en gång gillade reges ringens uppträdande och Jules Favres harm, gjorde starkt intryck på kammaren. Ollivier tadlade djerft Bismarcks politik och prisade preusjarne för deras iålamod att förskansa sig bakom lagen utan att i ringaste mån tänka på att resa barrikader. Detta war en beundranswärd, utomordentligt fot hållning, fom nörwändigt måste lesa till det rättas slutliga seger. Åndre förswarade avrektommittens arbete och affigter. Thiers uppträrde häremot. ne ligt hand mening borde throntalet yttrat sig mara bestämtt om te tyska förhållandrna, och följaftlis gen borde swaret wara mera utpregladt. Det war hans öfwertygelse, att Frnkrite höll freden i fina händer: man skalle både i Berlin och Wien göra font Srvantrife önskate. Det borde jtå klart, att Franks rike ide wille spekulera i de fwirigbeter, fom kunde inträffa, utar städje frå på ren nättwisa sakens sida. I få fall skulle ingen röra sig af fläckcu i Europa. Men för att tetta resultat skulle ltunnwinnas, mäste man finna Feankrikes afsigter. J Berlin och Wien stodo dumsrijtigåltens och betänk samhetens politik gent emot hwarandra. Man borde här i Frankrike weta, till hoilken sida regeringen ämnar sluta fig, ty tystnad är hwarken någon por litik eller nägot swar. Thiers yrkade till slut, att ändringsförslaget om ett tillägg till adressen skulle hänwisas till oorekiommittfen. Flera talare yttrate fig widare om samma sak Efter mycket stoj och många afbrott, förtlarare fommittden, att den ide motsatte sig den önskite remissen, hwilken derefter beslöts. Kommittsen skulle alltså ånyo taga den tel af atressen, fom rörde Tyskland, under öfmerwägande. Här slutar redogörelsen i l. Inilependance belge. Af telegrammer känner man,