För Minnet och Löftet. Af A. Th. Lysander (Vid Nordiska festen i Lund, 13 Februari 1566.) (Forts. fr. n:o 27.) Bernhard Elis Malmström är den andre i Svenska Akademien, som blifvit insörhfvad med en ännu högre krets. Han var oss alla välbekant såsom esthetisk och litterärhistorisk skriftställare: men af den stora allmänheten var han dock förnämligast känd såsom skald. Noga räknadt, hör väl Malmström, som skald, icke till den svenska parnassens aldra ypperste. Icke så till förstäendes, som om Malmström i och för sig icke varit en utmärkt skald, den der gjort hedrande bruk af den poetiska åskådningsoch slramställningsgäfva, som fallit på hans lott. Men han, som andra epigoner, kan dock icke mäta sis med detta gamla, storvulna shaldeslägte. som sang vid hans vagga, och hvilket ännu till en del hade plats jemte honom i Svenska Åkademien. Till och med när Malmström, som stuent, lät höra sina första sånger, funnos i sludenternas krets mera högstämda, om än icke mera välstämda, lyror än hans: Nyboms i Uppsala, Strandbergs i Lund. Och hvad beträffar jelfva den poctiska halten af dessa tre skalders erk, fortsoro äfven efteråt de båda sistnämda tt vara Malmströms öfvermän. Men i en, och etta en ganska vigtig punkt stod han tillbaka