Helsingborgs-Posten – 27 februari 1866, sida 3

g else för hela ten Ärbara werlren: utan at nämn den skadan, fom Kyrkan häraf nu måste widkän Nag. J n:r 80 af samma tidning läses: Sedan det högst angenäma tillfället för Stockholms stads Högt ärade Magistrat och lofl. Borgerskap fig framtedt, at genom allmän Solennitet och fröjdebetygelse få åragalägga def underdånige wördnad och Undersätelige lärlek för mår nådige Öfwerhet wid Deras Maj:ters höga Jntåg här i Kongl. Residence Star ven efter återresan från Norrköping; har Hans Kongl. Maj:t of utmärkt hög bewågenhet täckts tu wedermäle utaf nådig ynnest för bemälte Sine trogne Underfåtare, skänka Stockholms losl. MWiugiftrats Ledamöter hwar sin präntig skårepenni af Guld, samt Borgerskapets 50 äldste titlika me Officerarne wid Borgerskapets Cavalleries och åns fanterie Corpser hwar fin dylik penning i Silfwer med Hand Kongl. Maj:ts höga bröstbild å ena fi Dan — — — Detta fom på ett fi höat sätt ute märker Deras Kongl. Maj:ters och hela Kongl. Husets öma och nådige tänkesätt för Konal. Maj:ts trogne Undersåtare, har man så mycket häldre bordt det Ällmänna tillkänna gifwa, fom et så hört nås tebetyzande, hwiltet i alla Rikens tide böcker, är nästan utan exempel, aldrig händer utan att göra intryck af en Undersätlig wördnad, som är mägtig att tänna huru långt wärdet af en sådan Konunge slig når, öfwerträffar den ädlaste metall, och fom i underdånig åtanka uti Barns oh Barna Barns hjertan, öfwergår warakttigheten af de härligafste ting då Jorden. Den allmänna andans förflappning i Frankrike. Trots Dupins tal mot fyren och titningen Frances förmaningar är frivoliteten i sederna så starkt i tilltagande, att äfwen striftställare, hwilka just icke gälla för några helgon, förwandla sig till moral: predikanter. J Opinion Rationales weckokrönika yttrar Ermond About följande rörande det politiska sinnets förslappning i Frankrike: ESedan det dif: wit farligt att skrifwa för mycket öfwer hwad man tänker är det särdeles fördelaftigt att skrifwa utan att tänka, och allmänheten wänjes få smånigom dere wid af pressen. Den intresserar sig allt mindre för politiken och finner smak i de lumpna bagatels ler, som uppdukas för den i tusentals tidningar. Alla allwarliga angelägenheter skjutas i bakgrunden och det tomma intet tränger fia fram öfver allt. Wåra passioner byta om föremål, den allmänna andans flod förirrar sig i en ny strömfåra. En ordlef intresserar of mer än ett tal af en minist:er; en gatsängerska får lika wigt och betygelse fom tio statsmän; afkopfrågor undantränaa kabinettsfrågor; en bal inom demimonden wäcker större upp: seende än en casns belli. och en marknadspipa tas lar ljndeligare till wårt öra än all norde och fyrdameritas tanoner. Paris, fom förr förlänat werls ven ideer, slickar den nu bara cancans. J EStodholm, Madrid, London och Florens fliter man ifvigt upp wåra tirningar — och får få i dem läsa att de och de personerna superat tillsammans i cafse Anglais, att delikatesshandlaren Å. ide lemnar mull J. någon tryffel, att lilla Loulou mid Folies Dramatiques ide nekar unga prins Poupof någonting, att Denneres hund brutit fin ena taF ochattjournalisten Barbanchy förlorat fem koppar kaffe på piquct. Kejsaren och br Duruy wilja fom man wet att alla fransmän skola lära sig läsa; men om man ämnar fortfara att slå den allwarliga pressen i fjettrar och gynna allt slags indifferent smutslitteratur, som onpphörligen allt mera utbreder sig, wore det sannerligen bättre att ännu en tid wänta med införandet af ven obligatoriska undermisningen. ö