Helsingborgs-Posten – 20 februari 1866, sida 3

att dot lyckades den gamia damen att återvinna hela sin Sjelfballerrskning. Näh:-, sade hon i likgiltig ton, -hvar blefve de båda andra alv -Derr, svarade Ålick. dit ni var i begrepp att bära maten i deana korg! Jag gissade, att de måste vara istottet. och jag har icke belrazit mig!i Den gamla lalyn besinnade sig ett Ögonbiick. Hon insne. att sornekan let af alll skulle tjena till ingenting; men tillika var hon öfvertogad. att Alick blott hade för afsigt att af den gjorda upptäckten draga så mycken fördel för sig sjelf som möjligt var, ty annars hade han säkerligen, tagit general Guest oci dennes folk till hjelp. Ilarpå grun hute hona nu sin plan, -Ålick-.: sade hon, fom jag nu tillstode, att de två slyktiva jakobiterna, om hvilka du t:lur, två gamla vänner till min aflilae make, voro dolte här nere, hura dyrt måste jag köps dia tystna!?Två Zamla vånner till er aflidne mahe?hånade Alick, i det har nästan genombor:ade dena gamla ladyn med sina blickar. -Jäma summan-, sude hon, -och jig skall betala dig den kontans.Jar ana le det, jar annle det-, skrek Ålick, -och nu vet jag det säkert. Karl ENMarl sjelr är gömt dernere!IlIan ryckte lanternan till six. som hans tant hade medfört, och störtade fra nåt, för att beträda den hemliga ingangen. Men den gamla damen var snabbare än detsyntes möjligt, och kasta le sig med blixtens hsslighet i hans väg. -Ålicke, ropade hon, -de är min broders son, och samma blod slyter i dina ådror som i mina. Låt blott denna gång beveka dig. Nama en summa, och, så hög den än må vara, skall hon till öra dig, om da svär alt icke vilja utgrunda denna hemlighet. (Forts.)