Helsingborgs-Posten – 17 februari 1866, sida 3

Också kånnen J icke konung Georg, om J tron, att mo: straffadt kan trotsa honom. Han har mycket af den vila som karaktiserar Cumberland, och om han blefve öfverts ra: alt jag handlade illoyalt mel honom, så icke blott var mi! get lif förverkadt, utan han skulle icke hvila förr än han is vigt hela min familj, hela min klan at grafven. Allan Clone cairn och Ulrik Crawford måste således öfverantvardl domstolen. Men J hafven af mitt samtal med generalen, ket fördes högt nog, att J skullen kunna förstå hvarje hört, till hvilken domstol jag lemnaar dem, och jag törs vi tillägga, att härigenom åtminstone en möjlighet till rädå är dem gifven. Veckor kunna förgå, innan blotta under ningen är tilländabragt; derpå sorgå åter veckor, innan men sälles, och under denna mellantid kan man göra mye Jag sjelf reser i morgon till London och skall uppbjuda n mitt inflytande derstäles för alt rädda dem. Man gilver London något akt på Maccullamores stämma, och dessnis existerar det vid hofvel ett parti, och visserligen ett mö parti, hvilket med uppbjudande af all sin makt arbetar på ( berlands störtande; och störtas Cumberland, så störta ocksa 2: nu rasande blodsdomarne, och i stället för alt mörda lands förviser man.. Det intryck, detta tal gjorde på damerna, var omisskönneligt. Jag skall unierstödja dina bemödanden, min brod, utbrast den gamla layn, hvars kinder åter begynte få sar ty jag har penningar och skall icke spara. Vi resa således till London, mina bara. IK arts A