stänkts af en dansk artillerist. Då mottagaren hyste betänklighet wid att förwara granaten, som ännu förmodades ega hela sin laddning, kastade han den ner i en mergelgraf i närheten af Sönderborg. Då han för några dagar fevan händelsewis passerade detta ställe, fit han lust att återse fin granat, och det lyckades honom också att fiffa upp rens samma och föra den med fig hem. Han gid nu ner till sjön med granaten för att ffölja ut innehållet, vå i retfanuna en arbetskarl passerade förbi och rädde honom att vampe ut den med glöd. Tå swensten emellertit ide tyckte widare om detta erperiment, erbjöd fig ren andre arbetslarlen att försöka, hwadan han hemtade glöd, lade granaten på marken, stack glöten in i öppningen och wägade till och med att blåsa på tem. Emellertid måäste en tel af lartningen Hafma bibehållit fig torr, ty efter några sekunders förlopp sprang granaten med en häftig knall. Besynnerligt nog blefwo hvar: fen ten dumdristige arbetaren efter swensken särade, men en gosse, som stod och såg på, träffades I handen af en liten granatskärfwa och sweddes iansigtet af en tel af krutladtningen. Stumparne ar granaten flögo åt alla håll; sålunda fick en bit, som stod på stranden, en planka sönderslagen och I några i närheten belägna hus samt i ett hus längre upp i staden krossades fönsterrutorna, dock lyctigts wis utan att nägon annan olycka hände.