Grefwe Manderftröms tal på riddarujet i frågan om de franska handels traftaterna. (Ferts.) Den andra frågan, hwars afgörande mwarit Han tratt, beträffar ven tit, från hwillen traktaten flulle träda i werkställighet. Med afseende härå ber jag att få erinra, att rikets ständer uti den wid 1862—63 årens riksdag godtända infomftiberätningen lemnat ett djäfaftigt bewis derpå, att de förutsatte att sådant, innan nästa rilomötes fammanträte, slalle ske. Äfwen i retta binfeente hyste norska regeringen någon betänflighet. Wid i detta asscende uti Paris gjord förfrågan befanns emellertid att man ter sel war sinnad att ingå på något längre upps lof. Utom de naturliga släl, fom förefinnas att, då nödwändigheten af en hane delstraktat gjort sia gällande, söta att tillämpa den så fort fom fig göra låter, hade franska regeringen äfwen ett annat, hemtart från en nyligen wunnen ersarenhet. Tafttaten med Preussen, som afflutades redan 1862 och redan innan wåra unters handlingar lörjade, stulle tillämpas få snart öfriga till tull sÖeningen hörande tyska siaters bifall ters till erhållits. Dermed dröjtes ide, mina hrr, der