för att under dess förmenta slydd undandra sig ålig ganden, hwilka icke i ringaste afsecnde Inde ban på eller inskränkte det fria utöfwandet af hans rifstagsmannakall. Jag har ide bestridt under. löjtnant Muhl rättigheten att, så länge riksdags. poletten af honom innehafwes, wistas utom riks. ragsorten, ehuru jag anser en fåran rättighet, ge nomförd till dess yttersta konseqvenser, leva till mig bruf ech ide öfwerensstämma med grundlagarner hwarlen letstaf eller anta: men fwad jag bejtris ter, bet är en fåran rättighets begagnande med åsirosättande af derwid fogade styldigheter. Genom tet ansörda tror jag mig hafwa wisat, det jag egde laga skäl att ådömma underlöjtnant Muhl någon lindrigare extra judiciell bestraffning, motfwarande de begängna felen, och jag öfwergår nu till berättelse om förloppet wid sjelfwa arrefteringen. Sevan underlöjtnant Muhl aflägsnat sig från defs-fanfiiet, infann fig ver vivifiondechefen, öfwerstelöjtnanten m. m. Mörner, fom erhöll befallning att å mina wägnar ädöma underlöjtnant Muhl 8 dagars arrest utan bewakning och utan tjenitgöringsskyldighet, derföre att bemälde underlöjtnant missbrukat sin rifsdagsmannarätt i så måtto, att han wistats i Halland utan att hafwa derom gjort anmälan och utan att hafwa uppgifwit sin adress. Tillika erhöll viviftons-defen min tillsägelse att, derest underlöjtnant Muhl anmälde att han utan uppsfof wille begagna fia af fin rätt fom rifsdagås man, så skulle straffet icke få sättas i mertfjtällighet, utan dermed dröjas till riksdagens slut, äfven: fom att jag i alla händelser afiwaktade vivifionschefens rapport härom. Efter någon stund återkom bemälde hr divifiongchef till defds-kanfliet och anmälde, att unterlöjtnant Muhl önskade genast få undergå ren ålagda irresten, heldre än att wänta derpå tilldess han iterkommit från riksdagen. — En sädan begäran an såg jag mig icke hafwa rätt att afslå, hwarför underlöjtnant Muhls arrest tog fin början. Gee nom någon mipuppsattning af det bestämda straffet skärptes detsamma med förbud att emottaga befsök, hwilken missnppfattning likwäl, då jag dagen derpå erhöll kunskap derom, genast genom vivifiongecdhefens försorg rättades. Sedan unterlöjtnant Muhl warit twänne dagar i arrest, aflät han till mig en skrifwelse med anhållan om afbrott i arreststraffet, till dess hang rifsdagsmannarätt upphört. Härtill unde jag ide lemna bifall, dels emeran lag stadgar, att ett påbörjadt straff ide får afbrytas, och dels derföre att underlöjtnant Muhl, enligt den anmälan jag emottagit, sjelf begärt att genast få undergå de ådömda åtta dagarnes arrest, och att straffet endast tenna grund tagit fin början före riksdagens ut. RESER —ÄÄ