Helsingborgs-Posten – 15 februari 1866, sida 2

— och vid dessa ord höjde sig hans stämma så fruktansvärdt, att den ljöd som en aflägsen åska — men jag befaller dem också att gripa tjusvarne, röfrarne, mordbrännarne, mördarne, hvarhelst de träffa dem. Jag befaller dem, att hvar och en, som anländer ett fredligt hus; hvar och en som angriper en af dess innevånare: hvar och en som antastar en jungfru eller hustru: jag befaller dem att gripa hvarje sådan och upphänga honom i närmaste träd, tills hon är död. lafven J förstått mig, mina vänner? Gören kort uppskof! Ett streck om halsen, eller svärdet i bröstet! Hvar och en utan undantag. säger jag, vore ock hans namn det högsta i landet! Sådant befaller Maccullamore! En obeskriflig stolthet låg uti hans sista ord. och han såg omkring sig, icke såsom en undersäte, utan såsom en herrskare i det land, på hvars grund och botten han stod! Derpå vände han sig om, bjöd sin syster armen, tog Constance vid handen, under det Alice hängde sig vid Lady Nessby, och lemnade salen, följd af allt siti folk, för att draga sig tillbaka i husets herrskerinnas privatrum. Fem minuter deretter genomtägade flera kolonneraf hans manskap slottets hela omgifning, för all bringa hans befallning till utförande! En dödlig tystnad inträde, då hertigen af Argyle hade lemnat salen. Pinsammast var den för hertigen af Cumberland. J hafven alla hört det, ropade han slutligen, våldsamt bemannande sig. J hafven alla hört det, och med sitt hufvud skall han plikta för sina ord! Konungsliga höghet, sade nu lorden af Derby, djerst framträdande. llertigen af Argyle är en stolt man, och hans ord voro kanske icke så noga valde. Men andemeningen i desamma underskrisver äfven jag. Äfven jag är trött af dessa grymheter och dessa blodbad; äfven jag afskyr att man med kall blod dödar menniskor utan dom och ransakning, och antänder de fredlige böndernas boningar öfver deras husvuden. Derföre nedlägger jag härmed mitt embete i Eders Kungliga Höghets händer och reser till London för att inför