Tid helvetet, om ni icke frivilligt öppnar, skrek Alick Campbell, hvilken ladyns föraktfulla ord uppfyllde med vansinnigt raseri, så skall jag med våld skaffa mig inträde! På edra poster, mitt folk, befallde lady Nessby kallblodigt, och vid första tecken till våld gifven J eld. Andre Moggers, jag gör dig ansvarig för det nogrannaste uppfyllande af min befsallning. I sjelfva verket kunde Alick Campbell genast öfvertyga sig om att det var ladyns allvar med hennes hotelse, ty öfverallt på vallarne syntes gevärspipor, hvilka samtligen riktades på onom och hans folk. Vid alla djeflar, mumlade han, jag tror hon vore i stånd dertill; men om hon, som eljest är så försiktig, vågar så mycket, har hon säkerligen rebeller dolde i sin borg, hvilka hon söker undanhålla oss. Hal fortfor han nästan högt, och hans ögon gnistrade som en tigers. Hal! så är det. Sannolikt den der Allan Glencairn, på hvars hufvud är satt ett pris, eller kanske något ännu högre. Vid helvetet, denna gången har jag dig, gamla Jakobitiska, och med ditt grefskap är det förbi trots all din list och alla dina ränkor. Med vild hast och en ed på läpparne vände han sin häst om och jagade derifrån med sina ryttare. Han ville så fort som möjligt träffa hertigen af Cumberland, som med sin svit hade gjort halt i en omkring en timmas väg aflägsen by. Vi vända dock tillbaka i slottet, för att se efter då fyra slyktingarne, hvilka genom Alicks uppträdande naturligtvis blifvit icke litet oroade. Efter hans aflägsnande blef en kort rådplägning hållen, i hvilken också lady Nessby och hennes nigcer indrogos. (Forts.)