— — till Edinburg, uppstod derslädes en panisk förskräckelse, ty de fleste visste med sig sjelfve, att de hade hyllat pretendenten, och fruktede derföre att blifva ansedde, om ieke alldeles. så atminstone till hälften för rebeller. Man afsade sig derföre på en gång och nästan allmänt den hittills i dagen lagda jakobitismen och blef åter och det så uppenbart som möjligt loyal engelsk. Ja. man skyndade sig att träffa anstalter till all emottaga hertigen af Cumberland så festligt som var, för att sålunda med sitt handlingssätt vältra ifrån sig. I hjertats innersta var dock den numera skenbara giädjen — ålminstone hos många —icke till sinnandes, och i hemlighet blef mängen bekymrets och sorgens tår gjuten för dem, som måste antingen hafva stupat i slaget vid Culloden, eller nu flykta omkring på villande färd, ty det gafs ju ibland dessa mången anhörig, mången vän och kamrat! Tyngst föllo kanske de tårar i vågskålen, hvilka utgjötos i lady Nessbys palats, då sorgebudet anlände dit, och de båda unga damerna, grefvinnans niecer, bemödade sig också icke att dölja dem. Ja, till och med den gamla ladyn syntes mera gripen, än hon ville låta märka, ty hon lopp oroligt hit och dit, och i hennes ögonvrår skimrade det nästan som en daggdroppe. -Så är det med ungdomen, bannade hon, utan tvifvel för möjligt all misstanka att dölja sina känslor under en skenbar vredeutajutelse. Löper alltid blindt i olyckan, om man också tio gånger bar omständligt förutsagt dem det! Nu ha vi det; alla mina spådomar hafva slagit in, och nu kunna de unga herrarne plaska ur det sjelfberedda badet, om de nemligen händelsevis kun a simma, nägot som merendels icke plägar vara händelsen. Naturligtvis strömmade Constances och Alices lårar blott allt häftigare vid sådant, och den gamla damen syntes blifva medveten om att hafva något väl litet valt sina ord. Så gråten då icke så förtvifladt! ropade hon blidkande. Menen J då, att, när man håller en jagt, blifva genast alla harar och räfvar skjutne? Tvertom, hälften eller ännu flera