vare. — Rerolutiec nouftJ den oficiella pveusfifta tidningen ProvinzialCorresponren; stod ren 31 Januari att läsa en artikel, fom på re tyska penningmarknarerna injagat panisk skräck för en förestående brytning emele lan Preussen och Usterrike, Prov. Corr. förflas var att ett nylinen i Altona hållet meeting af sles vighelsteinare oland Augustenburgarens anbängare str rider mot det anseende den österritista för waltningen i Holstein bör ätujuta och öfverensstämmer ej heller med re rättigheter Österrike och Preussen förwärfwat genom Wienerfreden. Så långt är allt wäl, men rerefter kommer en passus, som häntyder på att spänningen emellan de båda magterna nått en betänklig grav och ingalunda är mindre än straxt före afslutandet af Gasteinerfördraget, då fom betant ett fredsbrott icke war långt ifrån att ega rum. Det heter nemligen, att dessa upptåg och den holsteinska regeringens hällning gentemot dem uppmana till ett allwarligt öfwerwägande af ven twifwelattiga frågan, huruwida den åt OD sterrike anförtrorta sjelfständiga förwaltningen af Holftein werkligen öfwerensstämmer med ve förutsättningar, under hwilka Caftelnerförnenget afslöts. Detta eförkehallsamma yttrande tan ide tolkas ans norlunda än jä, att v. Bismarck numera utan förs behåll flutit sig till dem, som med all magt, tosta hwar bet will, ferdra Österrikes untanträngande från sin ställning i Holistein, på bet sedermera anse nexionen må ega vum med eller mot Slesvigholsteinarnes wilja. Bsterrite befinner sig emellertid nu i en wita gynnsammare ställning än före förs draget i Gastein och torre ide wara få lätt att förmå till eftergift förmå till eftergift för BPreusz fens fordringar, säwida ide Preussen mill begwi ma sig till att prestera ret enda wederlag, som tan förnöja Å -sterrite — garantien för Venetien. Detta synes rock nu än mindre än förr ingå i von Bis marcks ploner, ty han lägger i dessa vagar erdentligt an på att fofettera med Åtalien. För helt kort sedan öfwerräckte ven prenssiske gesandten i Florens swarta örngsordeng insignier till konung Wictor Emanuel och yttrade mid retta tillfälle: Unter er regering och nuder merwerkan af de mäns stapligt sinnade suveränerna winner Italien dagligen större sympati och identifierar fig allt mera bestämdt med hela Europas intressen. Det internationella närmante, fom är i begrepp att ega rum emellan Jtalien och te tyffa staterna är härz om ett nytt nytt och Ialänsande wittnesbörd. En bal hos preussiske ministern i Paris, Varon von Goltz, gifwer i dessa dagar Pariserbubliken ett vift ämne till historier. Hr v. Goltz är en game mal ungkarl, fom, ehuru representant för en frormagt, lefwer ett ganssa indraget lif, och det wäckte redan derföre stor sensation då han häromdagen kringsände bjudningaskort till hela den stora meris den till en bal i prenssiska ministerhotellet. Då det blef kändt; att kejsaren och kejjarinnan skulle bewista balen, fingo hrr politici myror i hufwudet emeran fom bekant winden i de högsta regioverna blåfser åt SÖsterrite och ide åt Preussen. Genast hette att ren franska politiken stod på wäg att wända sterrile ryggen för att emottaga hr o. Bismarcs nyp försmådda band. För öfrigt fommenteras mycket dels ren högwigtiga omftänvigheten, att lejsaren infann sig i den borgerliga fracken, samma kostym, som för icke länge sedan wållade ven stackars prins Napoleon få mycken förargelse och då ansågs fom en himmelsskriande uppenbarelse mid en fest i Tuillerierna, och veld att på ett un vantag när inga journalijter woro inbjudna, Moilfet eljest aldrig plägar försummas, då la haute voltee gerna ser sina föter skildrade i tidningarne. Unrantaget war så mycket mer i ögonen fallande, som det utgjordes af hr Ernst Feydean, redaltör af Epoque, fom ingalunda tillhör grärtan af ren litterära werlten i Paris utan snarare åtnjuter ett föga afuntswärdt rykte som författare till fcabröfa romaner a la FanblasHemliaheten lig ger utan tnifwel reri, att Feydean i fin tidning icke sparat på häftiga utfall mot — Prenssen. Den nyligen utnämnke prefekten i Tolouse, ba ron te Ia Guerronier (broder till ven befante fe: natorn och chefredaktörn af la France), hu genom hängning tagit fig afdaga. Han war ännu