Helsingborgs-Posten – 3 februari 1866, sida 2

men hasltiat. -Dock-?, tillade hon genast derpår, rällande sig, -huru kan jag frågem så dåraktigt? De buru ju samma uniform som ni och äro således edra landsmän. Lemnom således detta, och låtom oss hetdre tala om min sorltresa. saväl som de vilkor, under hvilka ni tillåter mig densamma. Här, min herre-, fortfor bon, och utan förlägenhet i det hon framräckte sin börs, -här är allt hvad penningar, jag för ögonblicket har hos mig: men bestäm ni den summa, hvilken ni utsatter som lösepenning. och Ni tror väl madamer, afbröt lenne Allan Glencairn i bitter ton, -att ni från den ene röfvarens händer kommit i den andres?Men min Cud-ropade damen, hvars förlägenhet synbarligen tilllog, ni bär ju Högskottarnes drägt oci .. -Och lesse äro naturligtvis allesammans födde tjufvar, mördare och Sspetsbofvar:, ivil de Allan damens afstadnade tal. -Vid himlen, således också de bildade i England äro anstuckne af detta vanvett? Vrede och smärta stridde i honom om väldet, och damen säg väl, att hon misstagit sig på honom. -Förlät, min herrer, sade hon, fattande sig fullkomligt, rjag ville icke förolämpa er, men det nyss skedda röfverianoch den omständigheten. alt ni till drägten knappt ssiljer från röfrarne, måste förleda mig till den tanken alt det var fråsa om min ringa egendom. Har jag misstagit mig, så är jag kresallt lycklig, och aldrig skall tacksamheten för e( er ridderliga mellankomst vika ur milt hjer ta. Men edert folk åtminstone tillåter ni mig väl. ... Äfven detta kan jag icke tillåta, afbröt Allan Glencairn för tredje gången, då han säs, att hon ville kasta börsen åt hans soldater. Vi äro reguliera soldater i konung Jakob VIlls tjenst, och jag får be, att ni betraktar våra handlingar från denna synpunkt. För öfrigt, om ni tror, att de, i hvilkas händer ni var nära att falla, voro Skottar och anhängare af vår konung, så bedrager ni er fullkomligt. Betrakta blott en gång?, tillade han, visande på en af de dödade röfrarne, (den