Lady Nesshy. Berättelse från upproret i Skottland 1745. (Forls. fr. n:o I.) Planen blef allmänt gillad och naturligtvis sökte man genast sätta den i verkställighet. Under det nemligen hälften af officerarne och manskapet blefvo posterade omkring tornet för att bevaka utgångarne, gjorde sig andra hälften färdlge att uttömma barackernas innehåll och framsläpa allt brännbart, som sanns. I början kunde de detta obehindradt, ty de i tornet blefvo alldeles stilla och rörde sig iche. Snart syntes de dock märka, hvarom det handlade, ty de öppnade nu en regelbunden eld på de utanför stående. hvilken af dessa, på det kraftigaste besvarades. Skada skedde för öfrigt icke mycket A någondera sidan, ty dels var det, som redan sagdt är, kolmörkt, och dels lemnade de tjocka murarne dem i tornet fullkomligt skydd, under det de utanföre befintlige bakom de alll högre stigande barrikaderne af trä, kö och halm sunno älminstone lika stor sakerhet. Blot en gång förkunnade ett förskräckligt skrik i tornet, alt någon der måste hafva blifvit träffad lisssarligt. och från den stunden blef också elden betydligt svagare. Tvenne timmar arbetade de helägrande med all dem till buds stående kraft, i det de hvar tjugonde minut aflöste hvarandra; men nu hade de uppkopat så mycket brännmaterial. alt detta uppnådde nästan hälften af tornets höjd. Nog nu,ropade lairden af Lindsay, hvilken hade öfverinseendet öfver det