Helsingborgs-Posten – 23 januari 1866, sida 3

stället för Kalmar filialbank, hwilkens oktroy går till ända 1867. Jönlöping. Naturhistoriskt. Dir. Allvin har från Grenna insändt till Jönköpingsbladet föl jande bidrag till upplysning om rägsärets natur i anletning af mår milda winter. DÅ jag för åtffilliga år sedan afmätte hemmas net Myrebo i Ljungarums socken nära Jolkörug, förde en staklinea mig öfwer en å skogen warande rågfälla, på hwilken jag fann mera wacker rag än jag på någon falla fett vet äret. Wid min ans märtning derom, swarade skrattande en af egarne: Jaha, ven rågen skulle wi haft i fjol, men hela det året uppåto Ekedergs getter, fom wi icke lunde afhålla från fällan, vågen få fort något rågstrå stack upp ur jokren. DÅ wi i wåras sågo, att rår gen wille wära, sökte wi afhålla getterna, och wi hafwa nu lika så bra råg, som wi skulle haft i fjol. Månne räg kan wara on perenn wäxt i sitt hemland Himalayabergen? Jag föranleddes till tenna fråga of följande werlliga händelse. Uti vet för frostskador få blottställda Mo härad, ver också höstråg af få begagnas, hände är 1819, att der råg mar sård ven bortfrös i detsamma den skulle gå i ar eller war axgången. På en teg afe mejades rågen genast, och straxt stucko nya skott upp från roten, wäxte, gingo i ax och mognade under följande wackra sommar och höft; och egaren erhöll nära half skörd, men med smärre forn än manligt. Ånnu ett exempel siulle jag kunna frame draga i detta hänseenre, men från min så tidiga ungdom, att detaljerna blifwit glömda. Det ans förda torde dock funna fästa naturkunniges uppmärtsamhet.