Helsingborgs-Posten – 20 januari 1866, sida 3

Också ett ord om Lund förr och nu. Under denna rubrik har professor Axel Nydkeus insändt nedanstående uppsats till Aftonbladet. Den som will se sanningen, skall ite stanna i twetan out hwar den finnes: i i prof. Nydkei passionfria och ädla framställning eller i ve besinningstösa, af obewifta påståenden hwimlande och om den gröfjta ofunnighet om förhållandena wid universitetet wittnande, artiklar, fom nu på en tid warit hware dagsmat i en stor vel af den liberala pressen. erskitt kommer prof. Ryblei uppsats till paj som en lämplig illustration till Oresundspostens ilskna Thorsdagssammelfurier. Uppsatsen lyder som följer: Till antalet of vem, fom fnnnit för godt att öfver Lunds universitet utgjuta sin wrede med ans ledning af derwarande studentkårs beslut att icke med någon särslile glädjefest fira den genomförra A nsför ändringen, har sednast äfwen en mun kundenjare slutit sig med en i Aftons bladet för den 5 dennes införd artikel, under of: wersfrift: Nuand förr och nu Alderdomen har stärse warit benägen att prisa tiden af fin egen ungdom, och ingen bör derföre förundra sig derz öfwer, att den Gamle Lundensaren upphöjer vet fordna Yund på bekostnad af det närwarande. De uckligt är oc att vet fyr swenska univerfitetet — i likhet med systeruniversitetet i Upsala — på Teaz nårs tid hare inom sig en ritedom på snillen och utmärkt begåfwade män, hwarmed det för närmar rande ej eger någonting jemförligt. Men så stora skäl ven Gamle Lundvenfareu än må hafwa att beundra den glans, fom dessa män spridde öfwer den Carolinskå akademien, få kunde man dot af honom hafwa wäntat sig att han icke skulle döma öfwer Lunds närwarande anda och inre förhållande, utan att derom hafwa tagit någon närmare fins nedom, och framför allt att han ffulle Hyfa till: räcklig aktning för sanningen för att icke — under fromma åthäfwor och med kristendomen och mens niskokärleken på läpparne — wilja mot dess lärare och studerande ungdom slunga de gröfsta ofannins gar och avundtöfafte beffyllningar. Får man af detta den Gamle Vundenfarens beteende sluta till lynnet och andan under hang ungdomstid, få må ste man säga, att om Lund förr mar mera lys sande än nu, få är det nu monaliskt afseende aktningowärdare än förr. Talar man med äldre och medelåldersmän, fom warit i tillfälle att följa den inre utwecklingen wid Lunds universitet, så erkänna de willigt, att den härwarande uppsättningen af lärare, om än i ifniflegäfwor mir underlägsen det Tegnerska tivelwarfwets män, dock kan fullt ut mäta sig med dessa i allwarlig uppfattning af sitt kall såsom ungdomens ledare och i bemödandet att göra den akademiska underwisningen fruktbärande. De akademiska Li rarne i Lund kunna ock derföre i allmänhet, utan att träda sanningen för nära, göra anspråk på arbetets ära och på den aktning fom trogen och samwetsgrann pligtutöfning kräfwer. — Skulle då dessa lärare kunna wara så glömska af samwetets röst och ligtens fordringar, att de skulle dristigt håna sanning och rättfärdighet, frihet och kärlek och allt quvomligt i menskligheten? — Hwad särstildt ve Boströmska proiesjorerna beträffar —————————————————————