Helsingborgs-Posten – 20 januari 1866, sida 2

Wolffelt, hofpredikanten Wahrenberg och kapten Bergenstråle; följande talare yttrade sig för traftotem: hrr Ekelund (fabriksidtare och representant för Årrtöping) och Hallström, riksdagsfullmägtigen tik dberg, hrr Ödmansfon och Stråle samt d:r Ternström. Denne sednare, hwars karta tal wäckt myten uppmärksamhet, yttrade, att efuru han war en den stränga konservatismens man, han likwäl, i denna stora och wigtiga fråga, efter swåra strider med fig sjelf och allwarlig pröfning af förs hållandena, kommit till den fasta och innerliga öfwertygelsen att traktaten, i kommersielt och finan: sielt hänseende, wore för Swerge både nödig och nyttigt samt att det i politiskt hänseende more af omätlig wigt för wårt land att med den rika och mäftiga kejsarstaten komma i närmare förbinvelje. Prof. Wistrand och friherre David v. Schulkens beim (hwilken sednare gick derhän att påstå, att wår minister och särskildt en wiss medlem af densamma wijat ftarfa sympatier för det Bismarckska foftemet, Mwilfet yttrande wäckte allmän indignas tion) hade hwar för sig föreslagit ett motiveradt bifall. Den förres förslag gick ut på, att frin derna skulle förklara, att vet warit önskligt, om traftaten ide trätt i werkställighet förr än ftinderna lemnat sitt bifall till densamma. Den fedz narcs, fom af bewillningsutskottet antogs, med 314 röster mot 13, innehöll, att ehuru de fördelar ri: kets ständer af fransta traktaten förwäntat och hoppats icke blifwit nöjaktigt wunna få etc. ete. Aftonbiadet ertänner ren måtta och parlamentariska taft, med hwilken d:r Sandberg och major Wolfe felt fört protertionismens talan och witsordar ät: wen det owäldiga, lugna och i allo utmärkta sätt, hwarpå utskottets ordf., landsh. frih. C. G. aj Ugglas ledt öfwerläggningarne.