Helsingborgs-Posten – 18 januari 1866, sida 3

landena i Preussen närma sig till en kris, som skall twinga Bismarck att afträda. Bismarck lär nemligen under sista tiden hafwa warit oense med fonung Wilhelm i flera punkter af betyrenhet. Vismarck gjorde fig förgäswes ven största möda för att förmå konungen att i egen person öppna kamrarne, i det H. Maj:t fann, att kronans märs dighet komprometterades genom de täta frrivighes terna med deputeradekammaren och derföre ide ön: stade att hafwa något att göra med det nya och sista försöfet att få denna fammare att gifwa efter. Fortsättes oppositionen, mill konungen npplösa fame maren under det Bismarck anser ett sådant steg onyttiat. Konung Wilhelm har då blott walet emellan antingen att hylla en liberalare politit, i hwilket fall Bismarck måste draga sig tillbaka, else ler att bilda ex ren militärisk regering utan pars lamentariska tillbehör, och i få fall är det sätert ockjå förbi med Bismarck, emedan han ej ninter förtroende af ren systematiska reaktionen. Dessa förwecktingar, better ret till slut,synas bestämma Bismarck till att få länge fom möjligt upprätt balla det närwarande prodisorium i hertigdömena. Utwecklingen af den inre sitnationen skall nödwändigt werta tillbaka på Preussens utrikespolitik med hänsyr till SlesvigzHolftein. Boskapspesten i England tilltager ännu i detäntlig grav. Enliat officiella berättelser hade den unver tre weckor intill lördagen den 6:te dennes stigit i följande proportioner: 6256 —7693-— 9120; i Skottland och Jyorlshire rasar den wärst. Scdan pestens utbrott hare till nämnre dag 82,052 fjuttomsfall blifwit anmälda; 47,192 af de angripna djuren hade rött, 11,519 nedslagtade och 82638 hade tillfrisknat, de återstgende woro ännu under bes hantling. Hela landets förråd af hornboskap ans slas till 7 mill. djur; pesten har alltså, då antalet af de döda och slagtare kreaturen utgör 61,711, bortryckt nio på tusendet eller ite fullt en procent. Flera engelska veterinärlätare anse, att den nu utse brutna boskapssjukan är en elakartad foppepivemi, och till stöd härför anföres bland annnat, att de tor, fom haft koppor, blifwit förskonade från pe sten; men många inwänrningar göras mot denna förmodan. Times forrespondent i Paris berättar, att nä stan alla de franska ministrarne i ett nyligen håäls let ministerråd yrkat på, att Mexrito snarast möj ligt måtte utvymmas. Kejsar Napoleon will vers emot wänta att fatta något beslut, till dess den österritiska får, hwarom han fått löfte, är fullständigt bildad. Morning Star meddelar, att kejsar Napoleon förs klarat för ve Förenta Staternas regering, att han är willig till att lemna Mexito, såwida Förenta Staterna å fin fiva wilja erkänna kejsar Maris milian. Frän Rewyort berättas under den 4 d:s: Unios nens statsskuld uppgick wid årets början till 2800 millioner dollars. För kongressen skall föreläggas ett lagutkast, genom hwilket armens styrka i fredstid ansläs till 100,000 man. Feniernas kongress har sammanträdt, och ingångarne till lotalen bewakas af ett tompani af det 99 milisregementet, som är stationeradt i Newyork. Newyork Herald råder fenierna till att upplösa sig, emedan deras sak är förlorad. En halfofficiell depesch från Was shingten förklarar, att Sewards resa till Wejtindien icke har någon politisk afsigt; ministern, som ämnar att blott åtta weckor blifwa borta, will blott stärfa sin helsa. Samma tinning tillägger, att Seward också skall begifwa sig till S:t Thomas till den mexikanska expresidenten Santa Anna.