Helsingborgs-Posten – 18 januari 1866, sida 3

den raske ynglingen, och framåt med eder tre i kennet den Starkes hvalf!De sista orden af sitt tal betonade lady Nessby på ett eget sätt, och hennes ögon blixtrade dervid, som gjorde det henne ondt, att icke redan nu kunna ingripa verksamt. Dock betvang hon ögonblickligen sin rörelse, och etter en minut såg hon åter så sträng och hård ut, som förut. Tagen nu afsked af hvarandra-, sade hon efter en paus, vänd emot Allan och Alice, -och du Alice, stilla dina tårar, ty det är i sanning icke mödan värdt att gjuta en enda för en så egensinnig pojke, som Allan är. Tio minuter derpå hade Allan Glencairn intagit sin post vid artilleriet och drog med sin korps fram på vägen till Newcastle, hvilken den öfriga armeen redan före honom tagit. Det första nattqvarteret skulle hållas i Pinkinhouse, ehuru detta ställes afstånd från Edinbur blott var ringa, men man ville icke genast i början uttrölta armöen genom för stark marsch, och dessutom kunde man beqvämt inlogera största delen af trupperna der och i den närmaste omgifningen. För prinsen sjelf voro rum inrättade i ett större landthus, icke långt ifrån byn, och han hade låtit inbjuda en del af sina officerare till en supe, pålagligen på det de icke alltför snart skulle erfara ett fälttågs försakelser. Afven Allan Glencairn hörde till dessa, och han skyndade derför, sedan han inlogerat de under hans besal stående trupperna i dess qvarter, ofördröjligen till land:huset i den förhoppning att ännu före astonmältiden få tala ett förtroligt ord med sin vän Ulrik. Alldenstund han var till fots, valde han den kortaste vägen, som gick midt igenom den lilla park, som slingrade sig omkring landthuset. Plötsligt trädde på ett ställe, som var beskuggadt af ett täll busknår, en gammal qvinna honom i vägen. Hon hade så väl inhöljt sig i sin skottska mantel, att man blott kunde se föga af hennes ansigte, och dock tycktes hennes blixtrande ögon icke förekomma den unge mannen helt och hållet obekanta.