Thceaterdircktören Oscar Andersson afled i Malmö sistl. lördags afton. Snällposten egnar den af lidne följande wackra uekrolog: Han hade i fir ungdom studerat wid Upsala universitet, och efter slutade studier blef han anställd wid konungens ansli i Stockholm, der fan tjenstgjorde i några år, men en brinnande håg för theateru gjorde utt han lemnade tjenstemannabanan och egnade fig åt scenen. Han debuterade på Stockholms Kungliga theater mer mycken framgång. Kort efter blef tan anställd hos den genialiske Torslow, fom hade ifwertagit Djurgårdsthectern, och de fom komma is håg de titerna, minnas äfwen hur Andersjon war en gunstling hos publilen för ret lif och wärma hwarmed han spelade, och hans owanligt fördelaktiga yttre bidrog att göra honom särdeles lämplig som theaternes jeune premier. Sedan uppsatte han egen theater och egnade med warmt intresse alla fina krafter häråt. För att uppmuntra inhemska författare i dramatisk wäg anslog han höga premier för gora arbeten i denna riftning, och han hade det nöjet att få fe den fommite, fom för ändamålet blifwit nedsatt, funna lemna hans pris åt arberen af wärde, och fom wäckte en bilrad allmänhets dis fall. J yngre år öfwersatte han flera utländska arbeten för scenen och hans öfwersättningar röjde omisskännekig talang. Han hade alltid owanligt goda theatersällskaper, och han hade ett interesse för sin konst, fom ej af något kunde rubbas. Som enstild man war han af en aktningswärd och redbar karakter och under ett stundom sträft yttre hade han ett godt och ädelt hjerta. På de sednare åren lemnade han styrelsen af fin theater åt yngre frafs tor, ty han blef sjuklig och hans krafter tynade af och rå en tillfällig sjukdom nu stötte till, så war hans lefnadslampa lätt utslocknad.