Helsingborgs-Posten – 16 januari 1866, sida 2

fransyska traktaten ej skulle medföra annat, än en alldeles betydelselös fördel för wår träwaruexport; cch fom jag ej wågade fullt lita på Nydqwists tydligen partiska framställning, tyckte jag det wara stäl plöja litet med den norska mannen af facket och inhemta hans tanke ont saken. Och se! han war af alldeles motsatt åsigt med hr R. Fransyska traktaten är af allra största wärde för wår träwaruhandel. Men, tänkte jag, kanske är det en sleppsredare; ty ret är ju endast dessa, fom ffulle hafwa någon reel förtel af fördraget. Nej! mannen war ej redare; han hade intet eget fartya, utan befraktade alltid förhyrda fartyg. Rå, så ar han då norrman — och frihandeln är mera Kinps lig för Norge, än för Swerige, lärer S. INS serligen war han norrman, men han exporterade till mycket stor del swenska träwaror från swensk hamn och fann denna del af sin rörelse wara den förtelactigaste, i anseende dertill, att i Norge ännu är en erport-tall på träwaror, men ej i Sycrige. Men, fragade jag slutligen, äro ej norrmännen ras skare och förctagsammare än swenskarne? Mia fråga beswarades Åter nekande. Chriftianiabvarne funna ännu på lång tid ej täfla med Götbeborgars ne, ty dessa sednare äro mycket funtare samt hafwa många flera äldre handelsfördindelser med ute fandet. Se här hans uppgift på orsalen till ven stora fördel, han hade af fransyska handveteoch fiöfartstraktaten! Genom fiöfartstraftaten sänktes afgiften på wåra fartyg i re franfyska hamnarne betydligen, och fartygsegarne lunde derigenom nedsätta fratten, för få tunga och skrymmande waroe, jan I tra, gjorde ganska mycket. Denna necdjättning tills sammans med ven fransyska inportetullens minjf ning är tillräcklig att mergihva utförandet från de nordiska rikena till Frankrite of on stor mydens bet sämre wirke, fom förut blef qwarliggande och kasseradt såsom affall. De grofwa bjelkarna och planforna, ehuru alltid af högsta wärde, blifwa allt mera sparsamma och ersättas i ve födra lin: derna allt mera wid nya konjtruktioner af jernet. Deremot äro de små dimensionerna i ett oupphörligt stigande, få wäl i efterfrågan fom i pris J Frankrike och Holland har man länge sägat four der swenska bjelkar till fina dimensioner, och i Pas ris är stor efterfrågan på wirke af till och med endast 4 tums bredd och I tums tjocklek — som ter anwändes till golf på stadiga underlag m. m. Sådrant smått mirke bar ej förr utffeppningstojtnaden, men gör det nu ganska wäl. Det låter fig derföre göra, att af bakar och ytor, fom erhållas mid sågning af plank och bjelkar, tillwerka dylikt finare wirke, och utsändningen deraf har redan 1865 wisat sig ganska lönande. Mycket trä, som sej kunde begagnas till plank, läter nu uppskära sig till fårant mindre gots, och wåra skogar funna wida lättare förse ess dermed, an med maftsträd och bjelkar. Men ett eeftergifligt wilkor för att denna export skall lyckas är, att exportören noga känner de fransyska byggmästarnes anspråk och de dimensioner, som af dem kunnna direkte anwändas i byggnad, samt fullkomligen rätta sig derefter. Han tillade, att vet nu egentligen är mår mweftfust fom har möjlighet att exportera dylikt jmå wirke, men att priset på sådant är i starkt ftigane de och snart skall medgifwa def utförsel äfwen från Ofterfjösfuften. Jag har welat omtala detta för vig, såsom ett omdöme af en man, som sjelf är högst interesserad af träwarunhandelns framgång, och som förmodligen känner dess detaljer närmare än R. — —