Helsingborgs-Posten – 13 januari 1866, sida 3

Henom låta uppstiga ten treende bönen: Herr hjelp, Herre lät wäl gå! Startare än någonjin tränger maningen till den: na sjelfpröjning, denna bön ned i djupet af mår bjertan wid retta årsstifte. Swenska foltet står wid ingången till ett nytt titehwarf. Dettillfoms mande bär i sitt stöte stora, genomgripande förän dringar. Konung och folk hafwa förenat fig i bee slntet om dessa förändringar. Nåtte öfver tetta bejfut Herrens, den allgote Narrens nårerifa wäl sianelje bwija! Matte vet werkjtällas i Hans namn! Matte ett endrägtigt folk, uppjutt äf Serrans fruktan, styrdt af Hans anda, allwarligt och trofast uppbjura alla fina tvafter för dess uttöranre! Men om Herren ide bygger huset, ja arbeta de jafängt fom derva bygga. Wi milja bedja Honom, att ren samhällsordurna, fom blifvit grunclagd, må genom Hans nåd bära fruft till Hans namus ära, till fyrfans batnasd, till swenska foliets sällhet! Måtte Herrans heliga ord framgent wara ten stjerna, i hwars ljus Konung och folk gemenjamt wandra. Måtte hans heliga anda leva ren enffildes tantar få wäl fom tet allmännas wärf på rätte färdiatetens och fritens wäg: Matte en sann, on ostrymtad, en lefwande gudsfrultan genomtränga Sweriges folk och blifwa ven ständigt friska tällan till vek traft, dess frid och def förtröstan! Omffiftelfe af ljus och mörter, af lust och we, skall vet stundande året lika sätert föra mer fin som hwart och ett af de redan framgängua. Rö tens och sorgens flagan skall unrer def lopp lita litet satnas fom alädje och fröjterop. Herren fä ver fin kärleks skickelse än i om blidare än i en strängare gestalt. Men wände wi oss af allt hjerta till Henem, fom ojöränterligen är tensamme, mils tige och barmhertige hjelparen, får Hans gore Mus de werta tålamod, undergifwenhet och hopp hos re betryckta, barmhertighet och christlig färlet hos tem, hoilta gäfwan af en mildare lott tillfaller, få stall ret hela blifva godt, så skall vet är, fom mi ber apnna i örmjult anropande of Herrans oförtjenta nar, som fortgår i bön och åkallan utan åter wändo, sluta med den djupt tända uppmaningen att ga in i Hans portar med tackande, i Hans gardar med lofwande: ty Herren är god oc Hans nad warar ewinnerliga oc Hans sanning ifran slägte till slägte. Så låtom oss då med hwarandra framgå tid Honom med uppriktiga hjertan, i en fallkomlig tro! Rope wi till Herran med wår röst, så hörer Han oss af sitt heliga berg. Har Han för oss utgifwit fin Son, huru stulle Han icke gifwa of allting med Honom? Hembärom Honom bönens, den sannstyldiga bättringens, ren barnsliga trons, det tacksamma lofwets offer! Dertill uppmane Wi Eter, tå Wi för tessa heliga ändamål anbefalle och påbjude fyra allmänna, högtidliga Tacksägelse-, Sajter, Botz och Bönedagar, att under innewarande år firas Söndagarne den 4 Mars, ven 29 April, den 8 Juli och den 7 Okttober. Wi bjude och förmane fördenskull Eder alle, audlige och werdslige, unge och gamle, män och qwins nor, som uti Wårt Konungarike Swerige bygga, bo och wistas, ingen undantagen, af hwad ständ och wilkor han wara må, som ej af sjnkdom eller innat oundgängligt förfall är förhindrad, att 3 på förenämnde högtitliga Tadfägeljes, Fajtes, Botch Böneragar sätten alla werdsliga fysslor å sido ch, efter audlig beredelse, tirigt och enhälligt trä en upp i Herrans hus, att verftäres endrägteligen dtrakta Guds heliga ord utaf de dertill förordnade exter, under böner och lofsånger.