Helsingborgs-Posten – 13 januari 1866, sida 3

haka, och skålade in i hvalfvef, för alt öfvertyga sig. om sangen vore på ort och ställe. Just på slaget elfva hade detta aler skett. och allt befanns vara i ordning. Skyltvakten utanför dörren gick åter fram och tillbaka med Iugna steg, men plötsliot närmade sig med hastig gang en man, som var beväpnad liksom skyltvakten och bar, liksom den, Cameronernas pla id. -Ilalt, hvem der?ropade skystvakten, framslräckande geväret. Ett ilbu! från Lochiel sjell, Sweeneagle!ropade mannen och pustade, som voro han mycket andfådd. -År det du, Macdonald? svarade skyltvakten. -IIvad befaller Lochiel?Fe här, tag denna sigillring, som pant. fortfor Macdonald med samma brådska: du vet, att den aldrig kommer från lordens finger, utan då han hedrar nagon med sitt högsta förtroende. Ogonblickligen skall du infinna dig vid foten af den, stora förstuvutrappan, under det Jag intager din plats här, och utan tvifvel är det ett uppdrag af största vigt. då han vill besvära dig dermed. Men skynda dig fort, ty lairden väntar dig otålig. Ett ögonblick. men blott ett ögonblick besinnade sig Donald Sweeneagle, om han skulle följa kallelsen; men då såg han på ringen, som han höll i handen, och var ofördröjligen belutsam. Ansvaret faller på Lochiel djelf, sade han och sprang med brådska derifrån. sat