Helsingborgs-Posten – 13 januari 1866, sida 2

afton gifva den förnäma verlden i Edinbarg en bal. Detta skulle vara invigningsbalen af hans nya herravälde, och man träskade derföre, som man lätt kan föreställa sis, de mest omfattande anstalter, för att göra den så lysande som möjligt. Under Met således fången i sin dystra ecll hängaf sis åt den vansinnigaste föriviflan, och under det timmermännen på torget vid sachelsken arbetade på att uppresa galgen och sc avotten, voro praktrummen i det gamla Holrvood glänsande upplysta, och ett equipage efter det andra for fram för att aflasta de juvelskimrande damerna i deras prakttoiletter. Man dansade ofvanpa, under det undertill en menniska — och visserligen en, som icke förtjent bättre — gick döden tillmötes! Under sådana omständigheter skall man icke förundra Sig, då vi säga att det tillgick något brokigt och om hvartannat på slottet IIOIroOOA. Samtlige klan-chelerna och ossicerarne voro Fudna till baten, och om redan förut ibland det underordnade manskapet icke herrskade samma tukt och diciplin, som i en regulier arme; så var det denna natt, då allt öfverlemnade sig åt glädjen, ännu mindre fallet. Man kunde skämta, dricka och skratta i de nedre rummen af det gamla slottet, hvilka voro fyllda med soldater, eller rättare, klanmän, lika godt som i de öfre, åt det högre sällskapet anvisade, gemaken. Blott i en enda lokal, den säkallade vaktsalen, — under de förre skottske konungarne hade lifgardet sitt hufrudqvarter här — handlades en större stränghet, ty här var förlagd en afdelning af Cameronernas klan, öfver hvilken bevakningen var anförtrodd åt major Alick Campbell. Dock tog den vakthafvande sergeanten det icke heller här alltför noga, utan en mängd menniskor, som ingalunda hörde till den kommenderade vakten, gingo ut och in. Han visste ju, att sramför fångens cell stod en säker post, hvarför behöfde han således afhälla sitt folk från att emottaga besök, eller öfverhufvud göra sig så glada, som var förenligt med tjensten? Ibland dem, hvilka kommo på besök i vaktsalen, var också en gammal qvinna, som på tillfrågan förklarade sig söka