Helsingborgs-Posten – 13 januari 1866, sida 2

LULU LV Lit dtt1 rlut VIS MIL UUT Itissil cn malplacerad sparsamhet. Alltför afskräckande torde wäl ide fostnaren blifwa, då flera andra städers gaswerk hafst räd att lägga sia till en dylik tvydpump. Den utlofwade undersötningen af gaslysningsförhållandena kommer wäl att utreda denna sawäl fom andra frågor, hwilta stå i förtinrelse med gaswerket. Trottoirer woro en beqwämlighet, fom man fors dom försmådde, ech de flesta swenska fmäjtirer göra tet in i dag. J Heljingborg, detta illa fyriga samhälle, fom i få hög grad gör fig en ärva af utt följa med fin tid och sjerfwa wertet på ve fernare åren hunnit rätt betyctig mon europeisera sin fyjionomi, i Helfingborg ver man håjler sig med eget ängfartyg, egen jernbana, att icke tala om en hamn, som kostat nära en million, och ett bathus, rer man njuter af hela fin civiliserare samtits raffinerade tomsert, i detta Helsingborg, hwars många företrären föröfringt wore fena utt upprälna, nöjer man sig ännu med art tewandra gator, der man ide ens går någorkunda torrssode på ten s. k. borgmästareraten och ter man froufe war i ständia angest för att blifwa öswertört. Det wore en förolämpning, om man antog, att vet är tunssel, fom i tetta afseende qud erhålie! Helsingborg på en få ursprunglig stånt puntt, fras rare Då wanan, fom försonar of med marnaen a genhet, den wi med en ringa uppoffring fnuni me danrörja; i Paris t. er fryier man jun hetore man skaffar fia en ortdentlig jwenst tatetugn, ni tet annat i den wägen att förtiga Wi hoppes emellertid, att fjällen med ret fnaraste skota falla från någon of hrr starsfullmägtiges ögon och ett djerft initiativ öppna en ny ra för Heljingoorgs gator. Wi förbise ingalunda swårigheterna: tiånaa gator och många trappor. En dylit sörändring är icke ögonblickets wert, men några års planmesssiga sträfwanden funna uträtta mycket. Staten vunt lemnar härpå ett sidende exempel. Ett eller annat decennium tillbaka befann fig denna stat i näftan wärre preditament än Helsingborg mi, ten oalntemiska gyttjan bare blifwit ett ortspråk. lUnvers werk har man emellertid der åstartommit genon förbud met att bygga trappor ut på gatan, fom likna fästningswerk, och åläggande för huregare ai wid nybvganader lägga en med fit jten fans trottoir utanför fina bus. Cremplet rydte ie dra met fia, och följren blef den, att utefter nästen alla gator i Lund numera stsäcka sia steettei. ca, mångenftädes beqwäma och belagda med tuttar sirn, på andra ställen mera anspralslösa, men rod ale tid någet. Sedan faken här en gång atllwarli tommit på tal, skall det säkerligen icke dröja sänge, innan något hwar finner det wara släl att göra något, för att få gå trygg och torrskodd och bes awämt på jemna trottoirer i srället för på re fpets siiga foner, med hwilka wåra gator äro få jemmerligt betäckta. Medan mi äro på tal om ordningen Hå gator och gränder, tunna wi ide underlåta att ställa en uppe maning till borgmästare och råd om att nästa gåna en nattwäktaxe utses fästa en smula affeente mir hans musikaliska egenskaper. Jngen sängare finnes, som har ett talrifare publitum, ingen är man så fom honom nödd och twungen till att höra, och allm änheten har derföre rättwisa anfpråt vå att höra honom sjunga, ide wackert, men åtminstone lagom hemskt. Flera af ren nu sjungante natboättaregeneratienen uttala orden i fin lilla vers jå mårdes löst, satt timslaget icke kan urskiljas, och andra utjända sådana klanglösa afgrundstoner utefter en hittills obekant skala, att det är mer än underligt, ait te icke skrämt lifwet ur någon nervoswag person. Wi inte lätteligen, att ingenting är att göra med ren gamla stammen — lika tacksamt wore det att söka göra en gammal korp musikalisk — men, fom sagdt, för framtiden rekommendera wi on liten pröfning of ve söfandes musikaliska gäfwor, såwida weterbörande ide skulle föredraga att helt och hället förskona stadens innewånare från nättwättarnes musikaliska aftonunderhållningar, utan twifwel till belåtenhet, för bära parterna. Wäl ortnad skulle nattbewakningen lika wäl vem förutan fylla sitt ändamål. Ten