Helsingborgs-Posten – 9 januari 1866, sida 3

Blixt och dunder! Jag vill, att J allesammans straxt lagen er härifrån, annars låter jag mitt folk gifva eld på Denna hotelse syntes också strax vilja förverkligas, ty nägra misstänkta gevärspipor visade sig, riktades mot Ulrik Crawford och hans följeslagare, hvilket naturlig ivis hade till följd, att de sednare drogo sig tillbaka utom skotthåll, hvaröfver Rawlins visade icke ringa belätenhet. -blifven qvar vid eder post, mine män, tills jag gifver er kontraorder?, ropade han till sina tre kamraler. -Så skola de icke väga alt angripa oss: komma de deremot om en halftimma, eller mer, tilibaka med artilleri, så hvad gör det? Till dess skall den skyv a dufvan deruppe redan hafva krupit till korset, och vi kunna då alltid föreskrifva våra vilkor.Med dessa ord ilade han uppför trappan, för att göra den arma fången ännu ett besök, hvilket skulle såsom han uttryckte sig, föra honom till målet. Och verkligen kom han till målet, men till ett helt annat mål, än han beräknat. Som vi nemligen halva sett hade lairdarne Linton och Glaschelles jemte Ulrik Crawford och deras ryttare dragit sig något ifrån tornet, eller sastmer ställt sig på andra sidan om detsamma, för alt icke vara utsalte för fiendens skoll och tilliaa rådslå om hvad som nu vore att göra. -In måste vi till hvarje pris, ropade Ulrik. ÅliÅtom oss söka ester yxor i utbyggnaderna, så slå vi in porten. -och under tiden ne skjuta de fem eller sex al 0ss-, insoll Glaschelles och skakade betänkligt på hufvudet. -Det går icke på annat sätt, förklarade lairdsLinton i afgörande ton, än all vi skicka elt par al vårt folk tillbaka till Edinburg, för alt hemta en mörsare eller en hanbits. Sedan skjuta vi ned dörren och äro på ögonblicket herrar på platsen. De stodo vid tornets främre sida och blickade betänkligt upp på det; men de kunde ingenting annat se än två trånga gallerfönster öfver hvarandra, och lika litet kunde de höra nagot. Dock, himmel och jord, hvad var det? Ett genomtränvande skri darrade genom luften!