Helsingborgs-Posten – 9 januari 1866, sida 2

-Goda underrättelser, Madge?, ropade Rawlins åt den gamla frun, som nysiket utsträckte hufvudet genom en af gluggarne vid porten. I dag middag blifver Alick fri, och han sämle mig förut alt förkunna dig det glada budskapet!Med dessa ord sprang han af hästen och rusade stentrappan uppföre, ända till tornporten, liksom otålig att få meddela den gamla amman de närmare omständigheterna. Men ännu otaligare var hon sjelf och skyndade sig derföre att öppna porten, för all släppa in Rawlins. Dörren knarrade och Madge syntes på tröskeln; men ännu hade hon icke riktigt kommit fram, förrän hon redan låg blödande på marken. Ett fruktansvärdt slag, hvilket Rawlins riktat mot henne med knappen af sin ridpiska, hade nedkastat henne. Ögonblicket derpå blef hon fastbunden, och en kafle satt i hennes mun. Ju fort i ekonomibyggnaden att öfverväldiga drängar och pigor, skrek Rawlins till sina följeslagare, hvilka bistått honom vid ammans bindande. Äfven detta göromål var snart verkstäldt, ty de få tjenare, som funnos på Lenlithgow, anade intel ondt och satte sig således alls icke till motstånd. -Nu äro vi herrar på plalsen-, jublade Rawlins, och nu må Gud straffa mig, om jag går härilrån, innan jag fullständigt uppnått mill ändamål. — Genast förfogade sig de fyra kamraterna in i tornet, hvars port de sorgsälligiizenläste. Blackburn, Tammworth och Mike qvarblefvo i de nedra rummen, för att fördriga tiden med att äta och dricka — de hade tagit ett temligt förråd ur ckonomibyggnaden. Ravlins deremot steg upp i andra våningen för att lyckliggöra Alice med sin närvaro. Denna sednare hade från det smala gallersonstret, genom hvilket man hade utsigt åt fria fället, ganska väl märkt de fyra ryttarnes ankomst och genast anat, att de icke bebådade något godt. Också hörde hon tydligen huru Madge vid slaget, hon erhöll af Rawlins, skrek högljudt, och blef härigenom aller ra stärkt i sin misstanke, ehuru hon icke kunde se något af det öfriga som söregick. Hon barrikerade derföre ge nast. sin dörr, den hon tyvärr icke kunde tilläsa innantill, så godt hon kunde, deri