Lady NEsshv. Berättelse från upproret i Skottland 1745 (Forts. fr. n:o 2.) Pa morgonen samma dag lady Nessby gjorde sin uppvaktning i Holyrood, sutto ett par mån med dåligt utseende i ett inre rum på en krog i Edinburg, sysselsatte med att blanda tillsammans en bål stark punsch. Då uppslogs dörren häftigt, och en gammal bekant till oss, löjtnant Rawlins, störtade in. Han bar ingen uniform, utan var — utan tvilvel för all blifva okänd — klädd i vanlig borgerlig drägt, men han såg, om möjligt, ännu förfallnare ut, än eljest. Mike, Blackburn, Tammworthe, skrek han, fort, låt allt ligga och stå som det är, ty tiden att handla är kommen. Märkvärdiga saker äro, såsom Will, den nye dörrvaktaren på slottet, nyss berättat mig, skedda på Holyrood, och Campbell vill, för att rädda sitt lif, frigifva dufvan, som han håller sången i Lenlithgow. kan han det icke, så dör han i morgon bittida i galjen, och, vid helvete, det skall han. Framåt således, om J viljen vinna den utlofvade belöningen! Männerna sprungo upp, och redan i nästa minut voro de rustade. De skyndade ut i staden, i riktning åt vägen till Lenlithgow. Der stod en gammal koja, som tillhörde en af deras bekante, och i hvilken de infört deras hästar. Ögonblickligen voro de i sadeln, och nu bar det framåt i vildaste ifver. Redan efter en timma hade de uppnått målet och i galopp sprängde de fram till tornet.