Helsingborgs-Posten – 3 januari 1866, sida 4

D8 — — St Pojt-Scriptuun. Dircktionerna för Landsiroua oh Helfingborgs jeruwägar hade i går sammantråde härstäres, och man lIycates rerwid att blifwa ense om en fråga, fom lätt funnat utweckla sig till ett farligt toiftefrö. Chefen för den seländska jernbanan, etatårådet Rothe, hade i höstas uppgjort öfwerenstemmelse med tirektionerna för Helsingörs och Helsingborgs ång båtsbolag om att dessa skulle under ser månader (från den 1 Okt.) mot 8000 rdr rmt i ersättning underhålla regulier ångbåtsförbindelse mellan Helsingör och Helsingborg samt under denna tid inställa fina ångbåtars turer på Köpenhamn. Sedan förhandlingarne härom, i hwilka Helsingborgs jernwägskirettion egt någon del, slutats, gjorde etatsrådet Rothe hos de förenade jernwägsdireftionerna framställning om att bidraga med 2,000 roör rmt. Chura anordningen otwifwelaktigt war till nytta för Landskrona— Helsingborgsjernwägen, stötte ven dock på motstånd hos Landskronadirektionen, fom dels ausåg fig mara förbi gången wid re preliminära underhandlingarne och vel önstade ångbåtsförbindelsen utsträckt till linien Landskrona —-öpenhamn. Wid ett föregående jams manträre emellan de båda rirektionerna lyckades man icke att jemka ihop de motsatta meningarne, och utsigten till öfwerensstämmelse war ide fynners ligen stor. Att resultatet i går blef mera till fredsställande torde i främsta Tummet böra tilffritwas den öfwerlägsna takt med hwilken ordf., förste Bet) ägmästaren Tornerhjelm, ledde öfwerläggningarne. OÖnskligt wore att hädanefter jernwägens angelägenheter betraktades mindre ur ftärerna Huljinge borgs och Landskronas specifikt lokala synpunkt och något mera såsom ett helt med gemensamma intressen. Farliga slitningar både böra och kunna för framtiden undwikas. Widare beslöts, att wid gemensamma direftiongs sammanträden minst fem medlemmar af hwardera direktionen böra wara närwarance; stulle endera wara talrikare representerad än den andra, så bör antalet jemnas, så att båda a blifwa lika talrita.