Helsingborg den 3 Jannari. Unter tet man nästan öfwerallt i Europa ängs ligt spanar efter tidens tecken och liksom har en instinttlik förnimmelse af andra dagar, fom stunda, bar wät sällan någet nytt äreslifte träffat wärt fosterland så rikt på gläsje och framtidshopp. Krig, statobrist, bittra partistrirer förmörka icke det nya ntwecklingsskere, hwiltet wi gå till mötes, efter att hafwa flirt wår gamla författning i nya, tidöenligare former. Ej nog kunna wi hembära wår tad till den allsmägtige, fom låtit ett sädant werl försiggå i relativt tugn och frid, utan dessa måldsamma inre stakningar, fom få ofta i biftorien Mi fat fig förtaga wälsignelsen af företagna fambhällsförbättringar. Men om också wi ega rätt att glädjas Åt en ljus framtid, få böra wi dock ide glömma, att tet är på fotkets fosterlandskärlek, på dess handlingsfraft och dess sans och takt, fom denna framtid måste byggas. Utan ett underlag af fefwande sedliga krafter ifall föräncringen blifwa ett teg tillbaka i stället för framåt, wåra förhorpningar skola gäckas, och wi skola bittert få besanna, utt en pappersförfattning ide är någon winst. Åt wår tommun ferslilt! önska wi, att det nya året ide måtte frå tillbaka för te närmast föregående, under hwilka Helsingborg tagit få mänget steg till förkofran och utweckling. En faun mede borgerlig anda, lust och ifwer att werka i allmänna wärf, unefecmer och inbörres förtreende skola stänka oss resultater, dem äfwen wära djerfwaste förhoppningar icke wåga drömma om. Wäl tan det synas n och annan, som om det gamla tillståndet warit yckligare, då man wisserligen saknade den fommutala sielfstänrighet, som nu drifwer werket, men å indra sitan ide heljer generades af betungande ffate ter, men ten fom få dömmer, han är endast en yt: lig betraktare. Jntet godt winnes utan uppoffringar; mill man det goda, få måste man äfwen wilja offret; och ten beredwillighet, fom i detta afseende öfwer hufwud taget gifwer sig tilltänna inom wärt samhälle, wittnar gort för dess framtid.