Helsingborgs-Posten – 21 december 1865, sida 2

undfalla någon, och som icke utan de allwarligaste följder kunde aflöäpa. De behöfwa ej mer än pås pekas: hwarje tänkande medborgare fan litt derföre göra fig reda. Om en fådam statshandling icke skulle ega bestånd, i hwilken form skulle mit Swe rige någonfin kunna hoppas att med fremmande makter ingå uti afhandlingar och förbund, och hwad förtroende skulle dess Regerings ord kunna påräkna? Har man ock besinnat de menliga följder för wår handel, fom skulle omedelbart af traktatens förfastande uppstå, och hwilka Frankrike sannolikt icke skulle finnas benäget att förminska? Utan att här widare ingå i frågan om Kongl. Maj:ts konstitutionella rätt, att utan Rikets Standers godkännande afsluta nämnde traktater för Sweriges räkning, må det wara nog att anföra det ända till sednaste tid Kongl. Maj:ts under lops pet af ett halft århundrade ofta tillämpade rätt att nedjatta tullfatferua aldrig warit bestridd, och det är förgäfwes man söker i detta afseende frame hålla, att 60 Regeringsformen, jemförd med 57 8, numera skulle fått en annan tillämpning än tillförene. Dessa SY tillämpas nu, såsom de ständigt warit tillämpade, och uti denna tidnina för den 13 Januari 1S54 hafwa mer än 5) rer geringsbeslut fom fattats under olifr tidpunkter, från och med 1814, olifwit åberopade, fontrafignevare af grefwe A. GO. Mörner (sjelf en utmärkt ordförande i 1810 års Konstitutionsutskott, och som sålunda wäl borde anses kunna förstå den a undlag, uti hwars tillkomst han warit delaktig), her Skogman, Mannthe, Wingård, Sandströmer, Palmitjerna och Gripenstedt. Hwad säga då dessa SS af grundlagen? Den 57:de stadgar, att Smwenifa Folfets urgamla rätt att sig beskatta utöfwas laf Riksens Ständer allena wid allmän Niksdag. Detta innebär bokstafligen — och annorlunda få grundlagarna icke tolkas, — att ingen annan än Rikets Ständer eger att pålägga skatter. Men har då sådant skett? Jcke ens Dagligt Allehanda wågar framkomma med ett sädant påstående. Den 60:de N åter säger, att inga allmänna afgifter, af hwad namn och beskaffenhet fom helst, utan Ritets Ständers samtycke, funna förhöjas, tulten ä inkommande och utgående spanmål allena undantagen. Nå wäl, har någon afgift blifwit förhöjd? Twärtom; afgifter hafwa blifwit nedsatte, och denna, fom wi ofwan sagt, af Regeringen länge och ofta tillämpade rätt har grundlagen wisligen ide fränkänt henne. Om grundagsjtiftarens mening warit fåran, hade otwifwelaktigt i 60:de Ä i stället för ordet: förhöjas, blifwit infördt ordet: förändras. Men få ftår ver ide, och ögonskenligen med afsigt. Men, säger man, om Regeringen, genom omåttliga nedsättningar i tullszafgifterna, förorsakar en sådan minskning i statswertets inkomster, att förhöjning af andra skatter blir nödwändig för att fylla den derigenom för statsbehofwen uppkomna brist, få har Regevingen dock indirekte pålagt skatter. Härwid är att märka, att först och främst det beror af Ständerna att bewilja eller afslå sådana andra förhöjda skatter; och dernäst, har en sådan minskning wertligen appstätt? Detta års erfarenhet wisar att tullinfomften, efter tillämpning af de uti traftaten stadgade lägre afgifter, längt ifrån att nedgå under den af Ständerna wid sednaste riksdag gjorda beräkning, öfwerstiger densamma, och att detta års tulluppbörd ide är mindre, men att den mid fiftlione månads utgång mar 739,000 ror större, in det föregående årets. Omilten ny beffattning blir då, af denna anlerning, nödwändig, eller hwilta nya pälagor hafwa blifwit indirekte införda?