Helsingborgs-Posten – 21 december 1865, sida 2

Och för hvad har min broders son anklagat mig?frågade hon kallt och afmätt. Ålick Campbell har bevisat, att en stor del af edra förpaktare blifvit upproriske och öfvergålt till pretendenten, sade presidenten, Duncan Forbes. -Om Ålick sagt detta, återtog den gamla ladyn ännu kallblodigare än förut, -så har han sagt sanningen — en sak som annars sällan förekommer hos honom. Hon erkänner-, skrek Alick Campbell, hvars ögon lyste af gistig glädje. -Ilennes gods äro förverkade åt staten!Du jublar förtidigt, AlickX, genmälde grefvinnan, och såg sin brorson midt i ansigtel. -Lady Nessby skall icke blifva sina gods förlustig, och ännu mindre skall du blifva hennes arlvinge. Nucklethrift, haf den godheten och visa herrarne huru jag handlat; visa dem de dokumenterna, ni vet, på det de må blygas alt hafva kallat en gammal dam, af känd loyalitet, för deras tribunal, och det på en uslings utsago. Med dessa ord satte hon sig lugnt ner på den henne tillbjudna stolen och betraktade bilderna på väggarne med sädan likgiltighet, som om sessionen här icke vidare anginge henne. Emellertid framträdde advokaten Mucklethrift och bevisade genom de åtskilliga papper, han framdrog ur sina fickor, att lady Nessby gjort allt hvad i hennes förmåga stått, för att afnåla sina underhafvande från öfvegång till jakobiternas sak, ja, att hon till och med beröfvat dem, som dock icke läto afhälla sig, deras förpaktaregods, och sålunda belagt dem med det svåraste straff, hon kunde belägga dem med. Beviset lade således klart i dagen, att hon ingalunda gynnat sitt folks högförräderi, utan tvertom på det loyalaste sätt salt sig deremot, och med hvarje ord Mucklethrift talade försvunno allt mer och mer Alick Campbells förhoppningar, hvilka han byggt på denna anklagelse. -Men man vill veta, att hon sammankommit med pretendenten-, ropade slutligen Alick, hvilken till intet pris ville låta slå sig ur fältet helt och hållet. -Har du kanske åter, likt en spionerande betjent, lyssnat —— LL —S--