Helsingborgs-Posten – 19 december 1865, sida 3

en, som blott det ringaste comprometterat sig, måste ställa borgen för sitt sramtida loyala uppsorande, och andra, som kanske gått så långt, att man kunde komma dem på lifvet, blefvo hotade med konfiskering af deras egendom, om icke med fängelse. Annu skoningslösare gick man till väga med dem, som lemnat Edinburg, ty desse brannmärkte man som förrädare, slog deras namn på galgarne, och mdrog deras gods och egendom. Duncan Forbes hade således öfvermåttan mycket alt göra, och ingen dag förvick, på hvilken han icke uppfordrade åtminstone ett dussin misstänkte för sin höga domstol, ty det fattades honom naturligtvis icke spioner och hemliga angifvare. Ibland dem, hvilka af ofvannämde skäl blifvit kallade för det utomordentliga statsrådet, var äfven lady Nessby, och detta skedde kort efter hennes ankomst till Edinburg. Utan att ändra en min, och utan att låta se det ringaste tecken till fruktan befallde hon, att hennes praktvagn skulle sättas i ordning, och for derpå med allståt, som stod henne till buds, till slottet. Dock försummade hon icke att taga en omväg, för att under vägen upptaga i sin vagn sin advokat Muchlethift, en utmärkt jurist af stränga grundsatiser. Förd af honom beträdde hon rummet, i hvilket statsrådet höll sina sessioner, och så stolt och full af värdighet trädde hon fram, att de rådsherrar, som utgjorde kollegiet, med deras president Duncan Forbes i spetsen ovilkorligen reste sig från deras platser, för att dermed bevisa henne den hennes rang och börd tillkommande ärebetygelsen. Ja, en af dem, lord Binton med hvilken bon redan sedan längre tid stått i nästan vänskaplig förbindelse, bjöd henne genast en ländstol, och bad henne taga plats deri. (Forts.)