Helsingborgs-Posten – 16 december 1865, sida 3

Utlandet. Konung Leopolts sista ögonblick. Konuna Lecpolts sista ögonblick stildras på föl jande sätt af I. Independance belge: Sevan lkonungens tillständ i flera dagar warit sådant, att allt hopp måste uppgifwas, inträrde ven 9:de om natten en sa swår kris, att ministrarne kallades till slottet: men vå re anlände, hade ven fjute fallit i sömn. Allt hwar fom wanns af denna hwila, war emellertid nagra timmars uppskof, och det war icke länare möjligt att göra fig nägon illufsion. Hertigen och hertiginnan af Brabant tillika mer deras barn samt grefwen af Flandern hade i flera dagar uppchållit siz på slottet, och kennugen såg dem ofta; den 10:de om morgonen lät han talla dem till sig och bad dem att icke mera lemna honom. Den boende, jom ända till sista ögonblicket war I besittning af sitt fulla mevwetande, wijade fullkomlig beherrstning, och man märkte blott af den tunga, beswärliga andhemtningen, att det afgörande ögenblicket nalkades. Konungen gjorde fig för öfrigt ide längre några falska föreftällningar om sitt tillstånd. Bortåt kl. 11 begåfwo fig senatens och deputeradckammarens presidenter Jamt ministrarne ånyo till Laeken, der konungens husminister von Praet, hans äldste och förtroligaste wän, redan förut befann fig. Då dessa män inträdde i fjukrummet, blefwo de wittne till den mest gripande och rörande seen. Konungen hade ännn sitt fulla metwetande, hand barn och barnban omgåfwo grås tande hans bärd, och hertiginnan af Brabant, fom låg på knä wid sidan aj sängen, mottog den dö endes sista handtryckning. Då konungen blef warse sin gamle wän Praet, räckte han honom hjertligt sin band; terpå lade han ministerus hand i hers tiginnans. Några minuter derefter — kl. tre awart till tolf afsomnade konungen mildt, utan klagan eller dödskamp, ja nästan utan att de pers joner, fom woro hos honom, lade märke till, att ban drog fin sista suck. Underrättelsen om konungens död spridde fig has stigt i Brisfel och wäckte stor uppitånvelje, ehuru denna utgång Linge mwarit förutfedd: men der fpordes ide tecken till oro eller bekymmer för framtiden. Det belgiska folket, säger LIndep. belge, iörjer öfwer fin förlust, men fer med förtroende framtiden till möte8. Stora menniskomassor rörde fig tyst genom gatorna, butikerna stängdes ögons blidligen, sorgfanor wajade från många hus, de annonserade föreställningarne på theatrarne inftälls des och alla tidningar utkommo med sorgkant. Artillerisalfwor förkunnade konungens bortgång och ända tills begrafningen egt rum kommer hwar femte minut ett kanonskott att aflossas från Brisjels exercisplats. Alla belgiska blad täsla om att egna konung Leopold wälförtjent erkännande, såsom den der warit ett mönster af en konstitutionel konung, och samma loford skänkes Honom äfwen af den ute ländska pressen, med undantag endast af de franska klerikala bladen, fom beskylla Honom för att hafwa stadat katolicismen i Belgien. Konungen efterträdes af fin jon Leopold IL. Ens ligt den belgiska författningen skola wid ett thronskifte kamrarne sammanträda åtta dagar efter fos nungens död; tills detta skett och den nye konungen inför kamrarne aflagt ed på författningen utöfwas högsta magten af statsrädet i det belgiska folkets namn. ——— — svs e AA —