Helsingborgs-Posten – 16 december 1865, sida 3

skåp, som stod i en nisch af det vålfda rummet. Ser du denna kista här? Den är af massift jern och läst. Försök, blott att upplysta dess lock! Allan framträdde och försökte det, men locket emotstod alla hans bemödanden. Fa Det skulle för tio de starkaste karlar vara en omöjlighet, fortfor grefvinnan. och dock är det utomordentligt lätt för den, som känner detta konstverks konstruktion. Du ser här åtskilliga släta ställen och knappar. Tryck på den andre knappen från venstra sidan och drag på samma gång på den fjerde, så skall locket springa upp af sig Sjels. Återigen följde den unge mannen den erhållna anvisningen, och snart stod kistan öppnad för honom. Men som bländad for han tillbaka, ty det visade sig för honom en mängd Öppna fat, hvilka alla voro fyllda med blänkande guldstycken. -Förskräcks icke, Allan, det är icke Kenneth den Starkes skatt, du här ser framför dig, ehuruväl penningkistan är ifrån honom. Jag har deremot sjelf samlat dessa penningar med mycken möda och många försakelser, på det jag åter en gång skulle kunna bringa mitt sjunkna hus till den rang, det tillkommer. Mycket mäste jag uthärda, ty hela verlden fördömde mig för min girighet. Man trodde mitt hjeta vara förtorkadt och mitt blod förvandlad i idel guincer och jacvber. Återigen teg hon, och hennes min uttryckte den djupa smärta, hon kände, ty uppenbarligen var verldens omdöme henne icke likgiltigt. (Forts.)