Helsingborgs-Posten – 5 december 1865, sida 3

— n— ——7677 — -Ås de hannoveranskt sinnade såkerligen ingen, och af de våra ager ingen tusen, langt mindre tiotusen i reda penningar. Om vi vore i Edinburg. så låte sig visserligen sudant göra. Den gamle Mucleprayd har säkerligen guld i öfverflöd och om man lillbjöd honom en ansenlig ränta, så skulle han snart nog gripa tag. Men huru komma till kdinburg utan alt blifva upptachti? Och att blifva upptäckt är detsamma som säker dod.-Jag vet det Ullrik, men likväl skall jag väga det, om jag icke på annat sätt erhåller penningarne. Det sednare hoppas jag dock, och det af min slägting Lady Nessby, hvilken, som jag vet, redan ofta gjort sådana aflärer. Kan hon icke sjelf gifva mig det så skall jag åtminstone anhälla om hennes bemedling, och om hon vår in på det, så är jag säker på lånet. -Men lady Nessby besinuer sig ju äfven i Edinburg, anmärkte Ullrik, i det han med förundran betraktade sin vän. Nej-, svarade Allan, icke uten förlägenhet, hon är redan några veckor bosalt på slottet Nessby, som jag först för få timmar sedan erfarit. -på slottet Nessby? ropade Ullrik, på det högsta öfverraskad. På samma slott Nessby, hvilket blott ligger en limmars väg härifrån? Och har hon flyttat dit allena, utan sina båda niccer? aIcke allena, svarade Allan rodnande, utan Alice och Constance hafva följt henne dit. Och för alt säga sanningen, så har jag bekommit ett par rader från Alice, hvari hon helsar oss bada, och hvaraf vi kunna hoppas icke vara ovälkomne om vi göra en liten utfart dit. Men naturligtvis maste prinsen först gifva oss permission, alldenstund vi icke kunna vara tillbaka förän i morgon?. Permission? jublade Ullrik. Om fem minuter hafva vi den i sickan?. I sjeltva verket gingo icke tio minuter om, förrän de