Helsingborgs-Posten – 5 december 1865, sida 3

Lindbäcks sista dagar. Särom skrifwes till Dagl. Allehanda frän Carlstad: Efter återkomsten från tinget i Långelanda war han lugn och wifare ett flags ånger, hwilten dock ej war sann; han wille tala wid en annan prestnon än fångpredikanten, hwilket han och fick göra, men pratate dä bara tumheter. Han uppgaf föriftligt, att uppgiften om giftets ättomst mar riftad, han hare sjelf innehaft ret, emedan han föpt ett husapotek efter assessor Lindström, hwari giftet befanns; han hare ljugit, för vet ej sterbhujet skulle så utbetala böter för innehafwandet af gift; han ansåg mamsell Ågren förut wara pliktfäld, och det kunde säletdes ingenting göra, huru mycket hon hate. Hun åt alla dagar, den 23 på aftonen flagare han öfver hufwudwärk, ten 24 beföftrå han 2:ne gån ger på dagen af fängelsedirektören, låtsate wara andlig och talte om möjligheten att få nåd från rödestraffet. Wid wisitationen ll. 8 på aftonen beföfte sängelsedireltören honom, då ban mådde bra och hare ätit; walttnetten uppgifwer, att han kl. 1 på natten hört L. swara mid nattwisitation. Han bejanns kl. 8 på morgonen den 25 hängande och hade om halsen sitt örngotswar fastsatt wid ett Iakan, som ytterligare genom knutar och en härborste war fäst i öfre luftrörshälet i cellen, han hade bäddat under sig med sin madrass, för den händelse hängningen skulle misslyckats. Deraf fon man förs klara de märken efter stöten i pannan, som ännu syntes wid tinget, ty troligen hade dessa tillkommit wid något föregående hängningsförsök. Han skars ned, men war då stel och kall. Det skickades bud på läkare, fom fom kl. ). L. omar tå redan bör. Förhör hölls af landshöfdingen kl. 12. Yo obdous cerades i måndags, sattes i jorden samma dag på aftonen och jordfästes i all tysthet på tisdags mors gon. Han har efterlemnat bref till biskopen, landghöfdingen, fängelsedirektören och ätstilliga andra; dessa bref woro strifna för en månad sedan, han bade troligen haft dem insyrda i sin nattrock, Mwilken han aldrig lemnade. De angifwa alla, att han beslutit taga lifwet af sig. J hans efterlemnade papper påträffades bland annat följande: D Mitt lilla Kyrkoskrin är en relik af min orvents ligbet. Behåll det fom ett minne teraf. Goct ha något litet, fom påminner om en god sida. Hare allt hos mig motswarat min arbetsamhet, ordentlighet, sparsamhet, min kärlet till Embetet och Gäfwor i Embetet: få hade wäl föga fattats att tunna föga fig wara en bland ve tomplettaste Nän. Men ett fattades mig ännu, Detta war försigtighet Å vetta är en hufwuds saf. Der denna icke påaktas: ställer den de allra bästa gåfwor wanmägtigg. i Oförsigtighet bringar öfwerilning i handling, förer ofta owänsktap. Denna söler göra brut af öfwerilningen, tyrer allt till det wärsta K af en ren wälment hancling fon uppstå brott, efter den yttre vagen. Står sedan dess målemän, såsom wanz ligast ster, färriga att förbrylla Åsnarare inweckla en i Lagen, än mennistowänligt T metlidsamt fe saken frän sin grund Åx reraf finna skäl hjelpa: så står man snart underkastad den yttre Lagens ftraff. Många, deribland mine Hatare, ha tillfogat fine Vifar mycket werkligt ondt, men under fåtan form, som icke Lag kommer åt. De gå strafflsa. En annan, fom icke welat Å icke menat göra Litar ondt: fommer Lagen, med owänners hjelp, åt Å straffar. Han har handlat oförsigtigt, re andra ha handlat försigtigt. Deruti ligger skilnaren. Deraf kommer att ofta afsigtligt ondt går fritt Å oafsigtligt onet, ja -— till med wälgerning, straffas. Jag will derför ide säga min handling war rigtig, blott att den ide war af ondo, men mot Vag och sålunda straff. Af do hannoavoranckf cianag