Helsingborgs-Posten – 5 december 1865, sida 3

mark han k nde få starkt. Under hela fitt politisla lif hade han haft den tanten för ögonen, att de, som hyste andra åsigter än hans och med hwilta han derföre måste fimpa, hade haft jamma öfwertygelse som han om deras saks rättwisa och warit i lita hög grad som han sjelf bestämda af omjors gen för fäderneslandets bästa; han hoppades äfwen i retta ögenblick att, yur man än måtte döma om hans politiska wertsamhet, man skulle medgifwa honom ett — att han aldrig haft annat syfte än fäderneslancets wäl. Minnet om denna afton skulle följa honom till det aflägsna landet och frå lefz mande för honom, då han mandrade den ensliga stisen. On djup rörelje hade bemägtigat jig alla under detta mägtigt gripande föredrag. Fischer talare wackert om Monrars familjj, Barfod bragte honom, startt rörd, en helsning från gamla wänner och Å. Hage ästadtom någon jemnwigt i fins nena meteljt ett fort och hjertligt lefwe för återwändandets dag.