Helsingborgs-Posten – 5 december 1865, sida 2

Deremot hade han visat så mycket mera stränghet i disciplien, och dertill mangsalldig härdhet i tjensten, derföre lydde soldaterna honom blott ogerna, och om enthussi asm var alls icke någon fråga. Alldeles tvertom förhöll det sig på Jakobiternas sida ty här herrskade det största mod, den mest enthusiastiska upplysning och den gladaste sinnesförsattning. Var icke prinsen sjelfva vänligheten? Gick han icke vid hvarje marsch till fots jemte soldaterna och delade kost och boning med dem? Illyste icke alla, de ringaste som de förnämste, ösvertygesen om rätimätigheten af deras sak? Så brunno Carl Edvards anhängare, så dåligt beväpnade och så föga millitärisat organiserade de också voro, af längtan att få mäta sig med Engelsmännen, under det de sednare med formlig vedervilja motsazo kampen, och blott genom den strängaste di-sciplin sammammanhöllos så mycket, att de icke lupo sin väg redan före drabbninrgen. I början af Auzusti kom det till kamp. John Cope var viss på sin seger, ty han föraktade den i hans tanka sullkomligt odisciplinerade fienden, som icke en gång ägde rytteri, ännu mindre artilleri. Snart skulle han likväl inse, att uniformen icke gör soldaten, ty redan efter få timmar flydde hans väl exercerade trupp för de halfnakne och knappt med svärd beväpnade högländarne, hvilka, trotts den häftiga elden från de motsalte reguliere trupperna, med fullkomligt dödsförakt hade störtat sig emot fienden. Ja snart blef flykten allmän, och John Cope, som längesedan förlorat fattningen, lät bortrycka sig af den med alla sina officerare. De fleste soldaterna bortkastade gevären och sprungo hvar åt sitt håll, så fort och så längt att det icke kom ifråga något återtåg, eller att samla dem ester flykten. Den temligen betydliga och i alla fall icke ovigliga staden Perth låg således öppen och ulan försvar för Carl Edvard, som nnturligtvis icke försummade alt strax hålla sitt intåg derstädes. Det var i det hela taget blott en obetydande fäktning, detta första sammanträffande mellan Jakoibterna och royalisterna; men det oaktadt hade den em nästan utomordentlig