Helsingborgs-Posten – 1 december 1865, sida 3

Jag hoppas, att resultatet blir gynnande och om så är, då blefve vår beständiga parol: fsramållI sjelfva verket blef nu också krigsrådssesionen strax upphäfd och en timma sednare befann sig den unge lursten med Allan Glencairn på vägen. De voro båda till fots, ty deras mål förde dem djupt in i bergen, der det var omöjligt alt framkomma med hästar. Lochiel hade nemligen, på lillrådan af den i Skotiska historien berömde statsmannen Simon Fraser, som också bar titeln lord Lowat, och som då räknade sina åttio år, lomnat sitt vanliga residens, och för alt undvika ett möte med Carl Edvard — d. v. s. att i cke blifva öfvertalad till deltagande i den tillämnade resningen mot den bestaende regeringen, hvilken lord Loval höll med — dragit sig tillbaka till sina högre belägne besittningar, der han som det tycktes ganska oskyldigt sysselsatte sig med jagtens nöjen. Men märkvärdigtvis lopp han rakt i armarne på den händelse han just på detta sätt ville undvika, och besannade således det gamla ordspråket: -den drunknar inte som skall hanga. Dock är detta utdrag ur pretendentkriget år 1745 alltför historiskt bekant för att vi skulle hafva rätt att vidlyftigare utveckla 05s deröfver, ehuruväl vi för denna berältelses tydliggörande icke helt och hållet kunna förbigå detsamma. Nog säledes alt genom Allan Glencairns förmedling, hvilken bällre kände sin väns alla önskningar och åsigter, än denne sjelf, och i alla fall visste att han var en evinnerligt trogen anhängare af Carl Edvard, sammankomsten ägde rum i ett ensamt stående värdshus, som bar namnet Clachsn dJnniquer, och icke sällan churu det var ganska salligt utrustadt, och hela betjeningen bestod af en gammal döf gumma, tjenade till herberge åt bergsjägare. Ingen menniska var närvarande, åå först Lochiel och strax perpå Carl Edvard med sin ledsagare Allan anlände, utom blott värdinnau Lanah, hvilken så snart hon åt de tre gästerna hvilka alla buro den vanliga Höglandsklädningen, lemnat den begärda drycken, åter satte sig vid sin spinnrock, under det Allan, för att på förhand kunna förekomma hvarje