men först af allt i striden lugn och köld! förbränn dig ide sjelf i dina Ligor, bjud dem att fakta fig de rörda wågor! en här af fiender du tror der stå, — te finnas knappt, de endast syntes få. Det war ou willa, — få vet måste wara; du trodde frihetstiven gå igen, då Swerges tonuag war en ordlek bara, och Swerges rike — några riddersmän! Den tiden är förbi. Storskifteswerken gått fram fen dess och flyttat många märken och delat egorna på bättre fatt, — mi äro alla swenskar rätt och slätt. De gamla anor bytas ut mot andra, medborgardygdens — mer än börd och Blod, — och bättre, än med ärfda sporrar wandra, är sjelf förtjena vem med idrott god. Upp, swenska ädlingar! till nyfödd heder J gören folkets, tidens fak till eder! det gäller gammal äras kapital och fosterlandet — sör en riddarsal. (A. B.) Orvar Odd. — —————