Helsingborgs-Posten – 21 november 1865, sida 3

många gånger har det rer befintliga ringa antalet ledamöter låtit befara, att så skulle tunna ske. Frih. De-Geer bewifare att swenska adeln nu mera hwarken genom öfwerlägsen bildning eller förmögenhet fan förswara fina anspråk på fjelfffrifivenhet, och slutade med några warma ord att swenska adeln, genom uppoffrande deraf, skulle skrifwa det wackraste bladet i sin historia. Frih. De Gcers anförande heljares med starta och lifliga bifallsrop. Bland öfriga talare, fom uppträdte, nämna wi frih. Sprengtporten, fom förtlarade, att han miss serligen hare en hel hop anmärkningar att göra mot förslaget, men att han ansäg tirsomfränrigheterna och det oafwisliga behofwet af en reform göra det nörwändigt att detta förslag nu antoges. — Sammankomsten upplöstes omkring fl. half 10 och beslöts att fortsätta diskussionen på börssalen nästtommande tisdag. Snällpostens Stockholmskorrespondent, som är onttömlig i beröm öfwer alla motståndare till re formen och finner allt, äfwen det torftigaste, som yttras emot ret de Geerska förslaget, tärnfullt, logistt, talangfullt, o. s. w., men reremot excel lensen de Gcers förswar matt ech intetsägande, redogör något närmare för grefwe Henning Damiltons åsigter, och wi anföra terföre forrefpondentens ord, ehuru wi haft swårt att derur utleta den egentliga andemeningen: Grefwe Hamilton, som fare fig ide för tillfället wilja ingå i någon pröfning af twåtammarfsystemets och de samfälda walens absoluta wärte, ertände såsom ett fattum, att båda telarne blifwit, — wäsendtligen genom det Kongl. förslagets medwerkan, — äfwen hos oss en nödwändighet, — hwad de samfällda walen angå, såwict vet rörer grundsatsens tillämpning på andra fammaren. Deremot kunde grefwen icke finna att någon nödwändighet twingar att öfwerlemna all makt — konungens incluz sive, — i en sålunda tillkommen fammas res händer. Den måste redan inom reprefentas tionen. finna en motwigt, och denna wille grefwen förlägga i första kammaren. Hwad förslagets tetaljer beträffar, fi wille gref wen utsträcka walbarheten i 2:dra kammaren wida längre än det Kongl. förslaget, för att derigenom undwika en änyo återkommande nar reprefentaz tionsförändring — ty, i likhet med major v. Kremer, trorde grefwe H. också att ve fom, enligt vet hwilande förslaget skulle komma under cenjudstrecket, jnart skulle söka få detsamma borttaget. J afjcende på 1:sta kammaren mill grefwen hafz wa tenna stark, och ansåg grefwe H. att för detta ändamål båda kamrarne borde wäljas af samma walmän och att i walbarhet till bäda ingen annan skilrnad borde göras än åldern. Första kammarens motståndskraft will grefwe H. söta deri, att walmännen, i och för walen, grupperares på ett sätt som åt de högre insigterna gifwer ett i lagen betryggadt inflytande, Dwarige nom tenna tammare derjemte i mår wigtigaste samhällsinrättning står såsom en sammanbindande länk mellan det förflutna och det tillkommande. Konstföreningens mwedoserpofition under näftföres gående söndag och måndag företedde tvenne nya, förut af publiken ej serda taflor, den ena af prof. C. Bergh, ven andra af landskapsmålaren WWoalberg. Hr Berghs tafla framställer ett wattenfall, motiv från Småland, utfördt med en virtuositet sådan fom man blott of en få erkänd mästare fan wänta. J afscende på natursanning lemnar denna nålning ingenting öfrigt att önska, så widt man de möjligen kunde anmärta, att tonen i fin hel het är hållen wäl mycket i grått; men för öfrigt har äskådaren här för fig en i alla afscenden mil zenomförd och ftuderad tafla. Taflan är af mycket etycliga dimensioner och beställd af lord Spencer mter prinseus af Wales besök hästädes fiftlidie dr. Motivet till hr Walbergs tafla synes wara hems adt från skärgården samt är i alla hänseenden ullkomligt karatterististt swenskt och derjemte fir eles pittorestt. Man fer mellanplanen ett stort erg, bewärt med barrskog och på motsatta sican n sl me herastraff och derpå en liten hydda på