trodde orsaken dertill vara, att de betraktades som söredragna gäster. Det oaktadt var det en af dem, som alls icke tycktes hafva något nöje, utan fastmer drisva hit och dit af en evig oro, och denne ene var Alick Campbell, grefvinnan Nessbys brorson. I början hade han närmat sig sin tant, men blifvit af henne helsad så formligt och kallt, att han fann för godt att åter draga sig tillbaka. Derefter uppbjöd han sin kusin Alice, hvilken såsom naturlig första arstagerska till lady Nessbu var föremål för hans djupaste hyllning, till en dans, men blef icke blott tillbakavisad med ett -för sent, utan måste till och med till sin stora förargelse se på hur sir Allan Glencairn straxt derpå fattade hennes hand och blef helsad med ett det mest strålande smålende. Så vände han full af harm balsalen ryggen, och smög omkring i sidorummen ulan annan afsigt, än att betrakta de närvarande, om han icke händelsevis kunde upptäcka något, hyarpa han kunde gifva sin galla luft. En timmas tid kunde sålunda hafva förgålt, då han såg huru laird Fhirske och Grahame emte några ardra likasinnade smögo sig, den ene ester den andre, in i elt litet sidorum, som var temligen klent belyst, då det egentligen blott begagnadesj som toilettrum. På samma tid märkte han också, att lairden af Glaschelles, en redan till åren kommen herre, men en jakobit alltigenom, gaf en vink åt Allan Glencairn, hvilken på det ifrigaste samtalade med Ålice Nessby, hvarpå denne lemnade sin dam för att äfven försvinna i det mörka rummet. härunder ligger något-, tänkte han, -och till slut hänger kanske saken tillsammans med pretendentens hemliahetsfulle emissär, efter hvilken man i dag förgäfves snokal. Han beslöt således att, kosta hvad det ville, spionera på herrar jacobiter, då här kanske yppa sig något, hvarmed han kunde skada sin förhatlige rival, ty såsom sådan betraktade han Allan Glencairn. Men huru skulle detta kunna låta sig göra, utan att han blifvit bemärkt? Dock, lyckan gynnade honom! Tillfälligtvis stod ända invid dörren, som förde jill bemälte rum, och som naturligtvis stod vidöppen ett stort längt bord, 2