Lady Nesshy. Berättelse från upproret i Skottland 1745. (Forts. fr. n:o 90.) Naturligtvis kan man lätt tänka sig, hvilket resultat denna visitation hade; också visste lady Nessby allt förut. Men just derföre underlät hon icke alt uppmuntra rödrockarne att icke lemna något rum, någon vinkel eller någon gång ogenomsökt, ty en så trogen regeringsanhängare som hon måste naturligtvis med all magt lägga an på att icke komma i nagon falsk misstanke. Till och med i sitt eget sofrum, såväl som i sina båda niecers, — dessa voro längesedan återkomna innan visitationen var slut — förde hon Duncan Forbes officiant, på det han skulle kunna inberätta allt riktigt för sin herre! Dock ändtligen var sergeanten färdig och aflägsnade sig under många bugningar och ursäkter. NMisstanken var, såsom jag öfvertygat mig, ogrundadr, sade han, -och jag skall icke underlåta alt ställa min nådiga ladys utomordentliga loyalitet i behörigt ljus hos min sorman.Ett leende sväfvade kring den gamla damens läppar, då hon hörde rödrocken tala så. sedan lemnade hon honom med en nådig rörelse med handen. -Men nu min dyra anförvandt-, frågade nu Allan Glencairn, fästande sin förvånade blick på lady Nessby, -nu måste jag dock veta hvad detta allt har att betyda? Allt skall du få veta, kära Allan-, återtog grefvinnan, i det hon tillika gaf sina niecer en betydelsefull vink, blott icke mer i dag. Tålamod alltså till i morgon. Men nu måste du ursäkta oss, om vi på ett par limmar draga oss tillbaka i våra toilettrum. Du vet ju, alt det i dag är min mottagningsdag, vid hvilken jag hoppas du icke skall utehlilva!