Åulra Rapillet. Kung Årthurs Thron: Ett brokigt sällskap rörde sig ide festligt dekorerade gemaken i grefvinnan Nessbys palats. Visserligen hörde Samllige närvarande blott till de högre stånden i Edinburg; men Just dessa högre stånd voro då sinsemellan ganska mycket söndrade oca splittrade, så att den som bevistade den ena cirkeln, kunde icke låta se sig i den andra, och tvertom, den som blef bjuden dit, kunde omöjligen komma hit. Det ena partiet bildade nemligen anhängerne till den dåvarande regeringen, och detta bestod hufvudsakligast af höre embetsmän och officerare: till det andra partiet återigen, de mer eller mindre hemliga eller öppna jakobiterna, hörde nästan hela landets infödda adel, ty blott få medlemmar af densamma hade latit förmå sig att taga tjenst hos Georg IH, vare sig i armeen eller såsom civila embeismän. Ett tredje parti gafs det icke, man skulle då räknat dit dem, som visserligen icke öppet öfvergingo till regoringen, men dock afbröto all förbindelse med pretendentens vänner. Salunda stod det på den tiden illa nog till med de sällskapliga förhållandena i Efinburg, då båda partierna så mycket som möjligt undveko och till och med betraktade hvarandra med så misstrogna blickar, att den som vistades i en lokal, som var öppen för motsatta partiet, betraktades som en spion eller öfverlöpare. Blott ett hus i hela staden utgjorde ett undantag, och detta hus var grefvinnan Nessbys. Hon förklarade sig nemligen, derföre att hon ägde vänner i båda lägren, stå öfver båda partierna, och försummade icke vid nagon af sina sällskapsdagar att inbjuda till sig försvararne al de motsatta politiska åsigterna. Också blef en sådan invitation sällan eller aldrig afslagen, ty man visste, alt man hos lady Nessby fann ett godt bord, ännu förträffligare viner, och slutligen det aldra förträllligaste sällSkapslil. Eller huru? Voro icke för de äldre herrarne och damerna i förtroliga sidorum spelbord arrangerade, de be